Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1869, sida 1

— I högsta grad. Hur kan man annat på ett sådant här ställe? Han småskrattade, öppnade en skänk och tog fram en stor butelj och några las. : — Har ni någonsin sett någonting sådant förr? frågade han, i det han slog i ett glas och höll det mot dagen. Det var en klar, färglös vätska med små fragmenter af bladguld, som flöto omkring deri. — Detta är det ryktbara ,gyldene vattnet — en holländsk styrkedryck, sade han. — Drick deraf! Det är mycket godt och skall värma er. Jag drack, omisstänksamma offer som jag var, och var nära att qväfvas, hvilket roade onkel Alexander till sådan grad, att han höll sig i sidorna och hoppade omkring rummet. — Tycker ni inte om det? sade han, då han icke kunde skratta längre. — Tycker ni inte om det? — Tycker om det i sanning! Det käns som om jag sväljt en masugn. Hvarpå onkel Alexander åter fick ett skrattanfall och sedan drack tre glas å rad utan att blinka. Derefter låste han in buteljen och glasen, och vi gingo ut. Till min förvåning väntade vagnen vid dörren. — Stig in, stig in, sade mr Alexander otåligt. Men jag drog mig tillbaka och påminde honom, att jag hade ännu ett köp att göra i staden — hvilket, tillade jag, — verkligen är af vigt. — Det är bra, svarade han. — Låta er stiga ur vid dörren och vänta på er. Stig in!