Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1869, sida 3

UFPPGÖUEL VIL SUL. Boye: 11: 1 slÅIILU1 O0CH änld9ITC7TEt ring å skuld är utbetaldt 6,000 rdr och afsättning till reserrfonden har skett med 1,500 rdr. Behållningen af trafiken utgjorde följaktligen rår 27,732: 87. . Litteratur. Om svenska riddarhuset och dess ätter. I. De åren 1625—80 introducerade. Af Sigfrid Wieselgren. Stockholm. F. G. Beijer. 1869. Om läsaren väntar att i detta häfte finna en fullstärdig och konseqvent genomförd skildring af de ätter, som erhöllo säte och stämma på svenska riddarhuset under den på titelbladet nämnda tidrymden, eller åtminstone af de förnämsta bland dem eller af dessas mest framstående medlemmar, så bedrager han sig. Författaren bar ej begagnat det rikliga förråd på källskrifter och förarbeten, som han haft att tillgå, för att prestera ett arbete af detta slag — ett arbete, som skulle kunnat bli af utomordentligt stort intresse för många, hvilka ej ha tillfälle att på skilda håll uppsöka hvad som meddelats om de märkligare svenska ädlingarnes karakterer, handlingar och lefnadsöden. Den uppgift, hr Wieselgren föresatt sig, är i sjelfva verket icke rätt klar. Oss förekommer: det, som ville han undandraga sig förpligtelsen att behandla sitt ämne i grund och botten — som ville han med en tillfällig föreläsares eller en ,,causeurs frihet företrädesvis behandla de sidor af detsamma, som slagit mest an på honom sjelf. Så har detta häfte fått något fragmentariskt, något, som erinrar om hvad! som plägar kallas ,strödda anteckningar, på samma gång som det utgör obestridligen ett mycket läsvärdt bidrag till den svenska adelns bistoria. Författaren lemnar först en ganska intressant och äfven i rent kulturhistoriskt hänseende märklig historik öfver de åtgärder, som vidtogos år 1625 för inrättandet! af ett riddarhus och uppförandet af riddarhusbyggnaden samt de ekonomiska svårigneter, som mötte företaget. Sedan visar han, om vi skola tro hans egna ord, konturerna af adelsståndets klasser, sådana de under föregående tider dragits och sådana de vid riddarhusets öppnande träda fram, men för vår del nödgas vi erkänna, att vi ej kunna upptäcka någon kontur af den andra klassen (riddarekiassen), och vi hålla före, att den läsare, som ej förut känner vilkoren för inträdet i densamma, säkerligen icke upplyses derom af författarens framställning. Han säger, att adelus trenne klasser funnos redan, och tillägger, att den urgamla aristokratien ,mynnat ut i medeltidens ,riddare och svenner,, att en del af de dit, hörande slägterna inträdt i den ,kungliga institution, som bestod af grefvar ochriherrar, att ,under medeltidens nobiles på konungavink en ny klass tillkommit, !: nemligen det ,, meniga frälset, hvarigenom den förmögnare bonden var dragen inom adelns krets, och att ytterligare ständet förökts med alla dem, som, utan att vara krigare eller jorddrottar. hugnats med adelsdiplomer. Men huru alla dessa kategorier fördelades på tre klasser, nämner hän icke, utan säger blott, att skillnaden vari den första och den andra klassen J; 725 — — ——— — — — — Adhkä 2 D var i grunden obetydlig — ett påstäende, som synes oss temligen vågadt. Att dels trenne klasserna funnos redan före 16251 är för öfrigt icke ölverensstämmande med! verkliga förhållandet, ty dittills hade gref-. var och friherrar jemte den öfriga adeln utgjort ett odeladt stånd, och om någon riddareklass, bestående at riksråd och ädlingar, hvilkas fäder eller förfäder varit. riksråd hade aldrig varit fråga, förrän del-;s ningen företogs, enligt den nyssnämnda år i af Gustaf II Adolf utfärdade riddarhusordningen. Frälsemännen hade under medeltiden såsom ståndsmedlemmar lika po-å litiska rättigheter, ehuru adeln ,,efter che-) valeriets mönster, indelades i trenne klasser, nemligen riddare, svenar af vapen ochi: allmänneliga frälsemän. Att denna indelning var en helt annan än den af 1625, torde ej behöfva framhällas. Såsom redan ofvan antydts, tillvägagår si författaren, då han ,,öfverskådar ätterna la temligen godtyckligt. De olika grader af; uppmärksamhet, som egnas åt familjerna, 4 bero visst icke alltid på den större eller; mindre betydelse, som de särskilta ätterna n eller en och annan af deras medlemmaregt. Så förekommer icke ens namnet på a denne Johan Gyllenstjerna, som utan tvif-sh vel var en af de utomordentligaste och rikast begäfvade medborgare och en af de yppersta statsmän, som vårt land någonsin egt, och hvars idber och vilja synner-f ligen under hans sednaste lefnadsår och äfven efter hans död mäktigt inverkade på ledningen af Sveriges öden. Å andra sidan är det oss ett nöje att erkänna, att om en hel del andra slägter, företrädesvis sådana, som tillhöra tredje b klassen och som äro föga omnämnda eller alldeles förbigångna af den allmänna historien, författaren meddelar en mängd upplysningar, hvilka äro af stort intresse. y Pikanta detaljer rörande motiverna för sf adlandet anföras, och de vexlande öden,3 som många af de adliga ätterna under-d gingo, framhållas till icke oväsendtlig belysning af den inre politiken och de so-ciala förhällandena i vårt land under förflutna århundraden. i Framställningssättet är ledigt och ange-se vämt samt erinrar. i vår tanka, ganska sh mycket om domprosten Vieselgrens, om det än ej så som hans karakteriseras afl; bildrikhet, snilleblixtar och sinnrika infall. si A 0 —