Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1869, sida 2

sos de mera upplysta och sjelfständiga samhälls sategoricr, af hvilka utvecklingen dock förnä st beror. 2 Fast ha är det som utvör Navoleon II:s styrka gzenom hvad medel har han förmått att 1 1v ur hålla franska nationen under oket? Hvem är det, som i det hönseendet utgjort hans stöd, hans bäa Fundsförvandt? Det ör den stora stående armeen, som han förstått vinna och smickra, — få hör man ofta sägas; men vi betvifla på det högsta att ban skulle lyckats med denna arm så länge ålla nationen i Schack, om han icke till följd af örhållandena burits upp af den stora medelklassen. Hans bästa medhjelpare ha varit socialisterna, som skrämt denna medelklass; mot alla de naturliga frihetstendenserna hos de burgna och bildade klasserna har han haft att uppatälla ,det röda spöke Då vi fordia en enig samverkan inom riksd emellan alla dem, som, ehuru deras åsigte: fö rigt kunna skilia sig derigenom att den ene är något mera sangvinisk och optimistisk än den andre, dock allesammans naturligen tillhöra venstern, så förutsätta vi att de skola reducera antalet al de frågor, inom hvilka full samstämmighet är nödvändig, så att det icke blir alltför stort, utan hufvudsakligen omfattar hvad man med någon utsigt till framgång kan arbeta för under den nu koms mande legislaturperioden. Vi äro ölvertygade, att många af dem, som tycks en är, att någonting riktigt duktigt? det är af föga vigt, huruvida skola ansc hvarje sådan bes gränsning såsom högst otillständig. Men detta bokymrar oss icke särdeles mycket. Lika litet ärna vi sörja deröfver, att några ,,revolutionsfår komma att beteckna vår ståndpunkt såsom grå, ehuru: obehaglig denna färg än i sjelfva verket är för oss. Hvar och en som något känner till de politiska partierna vet, att det, som egentligen utmärker de ,grå eller justemilienpartiet är att et) en ha några riktigt bestämda åsigter, utan hylla ettj slags basculesystem, att allt efter som vinden blå ser vända sig hit eller dit, ena ögorblisket sluta) sig till de liberala, det andra till de konservati-a, Den praktiska demokratien, den verkliga venstern, är konseqvent i sina sträfvanden, den har en fullt klar och bestämd färg, om denna också icke äv den blodröda. Skulle det emot förmodan finnas) inom representationen några som framför allt annat älska den kulören, så är det deras sak att bilda en ,yttersta vengter. ) Vi sågo för några dagar sedan i en Storkholmstidning uppgitvas, att det ivom Andra kammarer) skulle finnas en yttersta venster, hittills beståendef den ende mannen Jöns Pehrsson, som dock till) följd af de senast hållna valen i hufvudstaden skulle komma i tilltälle att samla några anhängare under sin fana. Ett dylikt yttrande var naturligtvis endast egnadt att framkalla elt omätligt löje. Men det torde dock vara skäl att här i sammanhang med ofvanstående yttra ett par ord om den man, som en tidning — såsom det vill synas på allvar — velat framställa såsom den mest frisinnade, såsom den ifrigaste kämpe för framåtskridandet inom hela representationen. Vanligen har man föreställt ; ig, att en hufvudkömpe för de liberala ideerna! ulle ba några idcser, skulle framförallt annat kämpa för upplysning och framåtskridande i allty riktningar. Det vill emellertid synas, som skulle somliga menniskor ha kommit på den idn, att grobianism och liberalism äro liktydiga, att den är den mest liberale man, som kan på det gröfsta och otympligaste sätt säga det som är obehagligt för en eller annan högre eller lägre vederbörande. Såvidt vi veta, grundar sig Jöns Pehrssons anspråk att vara liberal endast derpå, att han yrkat nedsättning i en mängd anslag, utan synnerligt, annan motivering, än den att han tycker, att man ken mycket gerna vara belåten med mindre, samt! lerpå, att han förklarat riddareordnare böra, afsk derföre ,att skurkar och bedragare ofta I belönas dermed-. Det skulle vara högst intressant jatt få underrättelse om någonting som Jöns Pehrsson verkligen uträttat, eller att få veta något sall, der han visat sig vara genomträngd af nutidens liberala principer. Det skulle vara oss ett stort nöje att få höra den värde representanten från Sunnerbo härad med värma och talang och på jett fruktbärande sätt kämpa för den nya tidens sideer, men tills detta skett, torde det icke vara skäl att sätta honom på en så hög piedestal; han sjelf — ehuru han visst icke bör till de blygsam: i ma — torde lätt kunna baxnas dervid. av