Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1869, sida 2

Under rubriken: De nya partibilaningarne, läses i Aftonbladet följande förståndiga betraktelser: ,Vill man göra propaganda för de liberala ideerna, så fordras det icke — såsom mången synes tro — först och sist och framför allt annat frimodighet, utan det fordras begränsning; det fordras, att man vet hvad man vill; att man har klart medvetande om målet hvarthän man sträfvar, men icke förbiser hvad som är möjligt att ernå; att man gör sig reda för, hvilka föreställningar som för närvarande äro rådande och ger till, huru man lämpligast kan bekämpa fördomarne, i stället för att genom hetsiga anlopp och okloka öfverdrifter stärka dem ännu mera. Det finnes tider och förhållanden, då djerfheten, modet att kurna ,sjunga ut bar ett stort värde inom den offentliga diskussionen, då den, som äfventyrar något, för att låta ett ljungande sannings ord falla såsom en tändande gnista i sinnena, der igenom inlägger en stor medborgerlig förtjenst. 1os oss och under våra nuvarande förbållanden behöfs det i sanning icke mycket mod, för att i politiska ämnen säga och fordra snart sagdt hvad som helst; men hos den praktiske politikern fordras nu framför allt det modet att se sakerna sådana som de äro, att icke blunda för några s righeter som böra besegras, modet att afstå trå det lättköpta bifallet för en ,,duktig, men gagn lös sras, för utsigten att kunna faktiskt uträtta någonting. Den praktiske politikern hos oss och under våra örhällanden måste afstå från att I tid och otid lätta sitt hjerta och tala för sin egen skull. Detta dixi et salvavi animam meam, som alltför många ynas ha tagit till valspråk, är allsicke på sin plats inom den praktiska politiken. Luther kunde med fog säga till kejsaren och de tyska riksst på riksdagen i Worms: ,Iär jag och jag kan icke annat!; men den som under vanliga förhållanden r att taga samma attityd, löper fara att bli stående och kunna ingenting. Skall man kunna till ett samverkande parti samla alla dem, som ha ett demokratiskt 1 lag och som hylla det faktiska framåtskridandet, så måste man begränsa sig till de frågor, som under den närmaste framtiden kunna komma på dagordningen. Genom att uppställa i allmänna ord ag ofantligt vidlyftiga programmer hindrar man endast den samverkan, som är nödvändig, om nåsonting skall kunna uträttas. Genom attt. ex. i tt liberalt program framställa en sådan sats som vinnans fulla medborgerliga likställighet med nannen uträttar man ingenting annat, än att från ig aflägsna en hop frisinnade personer, som äro adda för öfverdrifterna eller sky de toma, bålstora ch obestämda fraserna. Må man för all del icke öfverskatta betydelsen leraf, att man vid ett eller annat tillfälle kan få n samling af personer utan politisk bildning och rtrfarenhet att genom acklamation ge sitt bifall åt ådana satser, utan att de blifvit i ringaste mån iskuterade och utredda. Sådant bar ingen annan ffekt än att stöta för hufvudet och inge farhågor