Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1869, sida 2

njuta godt anseende. Det nu aftågande!: regementet har gjort sig lika aktadt som å föregångare. böteborg den 24 Ångusti. Nellan de två tyska stormakternas utIrikeskabinetter har en skriftvexling egtlq sram, som mera liknat en tidningspolemik, än en diplomatisk förhandling i våra da-t. gar. När så å ömse sidor har stått en!. officiös press, som kommenterat noterna n och gifvit uttrycken ytterligare skärpa, så har man här haft skådespelet af en offentlig ordstrid mellan tvenne regeringar. f. Det icke minst kuriösa i saken har legat q i ämnet för striden. Det är allt idel vänskap. Österrike vill så gerna det lefver : vara vän till Preussen, men har tyvärr y icke funnit gensvar till sina känslor, hvar-o på Preussen frågar, med största harm: nhar jag ej velat vara din vän? Berisa å mig det! bet tyckes som ville man skjuta ibjäl hvarandra af förtrytelse att misstänkas för ovänskap. Grefve v. Beust har alltid varit en ordets f man och så talar han något mer än som i allmänhet anses tillkomma en diplomat. Så begagnar han ock gerna hvarje tillsälle att lyfta än en, än en annan flik på det hänsynslösa intrigspel, som utfördes från Preussens sida kort före 1866 års krigs utbrott. Preussiska regeringen, och särskilt dess utrikeskabinett, vill icke att å man skall tala om den snön, som föll i fjor, och tillbakavisar derföre temligen ohöfligt slika tillvitelser, åberopande sin q kraft, när man ej kan försvara sin rättrådighet. Det synes oss, att man från Preussens sida ieke borde vara så ömtålig i denna Ä del. Den besegrade har ett behof af att j trösta sig med klagan och förebråelser mot segraren, och denne borde ej räkna så noga dermed. Dessutom kan Preussen 1 aldrig rättfirdiga kriget mot Tyskland och 4 Österrike genom några rättsskäl. Det finnes blott eft, som Preussen kan här an-i föra till sitt försvar, och det är: tingens nödvändighet, nödvändigheten nemligen afss att bilda ett starkt nordtyskland gentemot fienderna i vester och öster. För denna nödvändighet har rätten måst gifva vika; detta ändamål har helgat medlen. Det vore bäst att säga detta helt öppet, utan att söka försvara hvad som aldrig kan försvaras. Det vore klokt tillika, att ej noga nagelfara hvarje yttrande ar underryckt harm från den på en gång förorättades och besegrades sida. : Den medfödda högheten och styrkan är 3 gemenligen förenad med långmodighet och en viss grad af storsinthet. Uppkomlingen är deremot ofta ömtålig om sitt anseende, retlig och högfärdig. Preussens beteende har i sednare tider mera liknat den sednares. Ö När denna unga makt, med dess vällq öfvade folkhärar, besegrade det österrikiska soldatväldet, så läg deri, enligt vår ) uppfattning, en lycka för Europas framtid.j Men det återstår nu för Preussen att rätt so begagna sig af sin seger, hvilket visat sig mer än en gång vara cen svårare konst5 än att vinna segern. Ty dertill erfordras o en vigtig egenskap: sjelsbeherrskning, se-sa gern öfver sina egna lidelser. h Öfvermod och högmod äro här farliga fiender, som lätteligen bringa äfven den g 8 starkaste på fall. De äro lika farliga hossg folken som hos regeringarne. VIll du f njuta med tryggbet af en framgång, särg deles då den är vunnen på någon annans bekostnad, så bör du tala sjelf så litet som möjligt derom. g Preussens ställning till Frankrike sordrar ett uppmärksamt aktgifvande på denna ej blott moraliska, utan äfven poli-set tiska regel. Franska folket önskar intet th krig: men det kan snart eggas dertill.a Och intet medel är dertill verksanmare!m än ett öfvermodigt tal från Preussens sida,. ie äfven då det endast framträder i dess jo press. Hvarje folk med hederskänsla är j. ömtåligt i detta hänseende. Så kan det sar Sjelft klandra sin regering, men tycker ej!st om när klandret kommer från trämmande håll; fastmer ställer det sig då lätt på in den förorättade regeringens sida. Önskar! ve kejsar Napoleon krig, kan han aldrig bättre or understödjas i denna sin önskan, än om sis han blir föremål för den tyska pressens b. smädelser och karikatyrer, särdeles om på dessa äro förenade med ett och annat hån S mot sjelfva det folk, som fördrager en sådan regering. Kommer dertill ett öf-fti, vermodigt tal: vi frukta ingenting; edra de chassepotgevär skola splittras som strå afslö våra tändnålsgevär, o. s. v. — så är frannå ska nationen snart färdig att häsda sin fo gamla krigareära. Äfven de vältaligaste lä fredsröster skola förstummas inför de en d gång uppväckta lidelserna. Sy Det vill synas oss, som betrakta safo kerna på afstånd, att Tyskland icke bör på framkalla en sådan eventualitet. Dess siel stora enhetsarbete fordrar tid och — fred. la Iy splittradt såsom det ännu är, förmår! Tyskland förvisso icke betrygga sig mot saoerhörda uppoffringar och förluster, der-lag est det måste på en gång möta Frankrii kes härar och de många, icke tillintetgjorda sdrfienderna i sitt inre. lag Preussen synes dock vara angeläget om senatt Frankrike icke skall sakna en yttre o förevännivg till krigsförklaring, nemligen a i den ännu ouppsyllda paragrafen i Prager-ha freden, som utlofvar en folkomröstning isis Slesvig. Om också Frankrike ej var öp9 pet med om detta sredsslut, så har likväle grefve v. Bismarck sielf förklarat att den an.