Mr Hamel höjde på axlarne. — Jag vet sämre hästar, som blifvit bättre betalta, svarade han likgiltigt, — och denne passar mig fullkomligt. — AÅh, du tänker på nästa veckas kappridning. Godt, god morgon! Mesdames Jui Phonneur. Dermed helsade han åter på oss, och mr Hamel följde honom ned för trapporna. Marguerite var den första, som talade. — O. mademoiselle, utropade hon, — hvilken saslig menniska! — Intet vackert prof på mr Hamels sällskapsbröder, svarade jag. Hon skiftade färg, sprang upp och började spatsera nervöst fram och tillbaka mellan bordet och brasan. — Sex tusen francs, sade hon för sig sjelf. — Sex tusen francs! 4— Ja, det är en stor summa att vara vunnen på kortspel på en enda afton. — Men han är ingen spelare, mademoiselle, sade hon ifrigt. — Han är bestämdt ingen spelare. Jag kom ihåg hvad mr Charles sagt oss i detta samma ämne och teg derföre. — Dessutom, tillade Marguerite, — är han så rik! — Sannt, han är rik; men om han spelar högt, kan han förlora allt i morgon. Hon suckade och tryckte hårdt ihop händerna, som hon brukade göra då hon var bedröfvad. — Ah, mon Dieu! sade hon, — jag börjar önska, att vi icke kommit hit i dag. I detta ögonblick kom mr Hamel tillbaka och tillkännagaf, att frukosten var serverad i bibliotheket. Bibliotheket var ett mindre, men nästan lika elegant rum i samma våning. Alla