lons förlagda infanteri-regementet — er herre, om hvilken du förmodligen aldrig hört talas och hvars bekantskap du tro ligtvis aldrig kommit att göra, om ej dennhändelse inträffat. Monsieur le Colonel denna dame är mademoiselle Delahaye från Montrocher. Hennes namn och fa milj äro räknade bland de ädlaste och äldsta i departementet. Sedan han sagt detta, bjöd han Marguerite sin hand och förde henne, med ståtlig vördnad, till soffan. Öfversten insåg sitt misstag, bugade sig djupt och var tillräckligt belefvad att icke framföra några ursäkter; men han kände udden i mr IIamels tillrättavisning och stötte sig derpå. — Er tur i går afton var märkvärdig sade han, i det han gick bort till fönstret och försökte tala likgiltigt. — De Sauley brukade skryta öfver sin lansquenet tills vi kommo hit; men hvarken han eller någon af oss kan stå sig mot er. — Mr de Sauley är en skickligare spelare än jag, svarade mr Hamel, hopdra gande sina mörka ögonbryn. — Lans: quenet är intet spel, som jag studerat och då jag vinner, är det min goda stjerna jag har att tacka derför, och icke mir skicklighet. — Då hade ni er goda stjerna mycket att tacka för i går afton, ty edra vinstei understego säkert ej mycket sex tuser francs. — Ni synes verkligen, sade mr Hame stelt, — vara bättre underrättad i ämne än jag sjelf. Jag bedyrar att jag änm ej uppgjort räkningen. Ölversten rodnade, bet sig i läppen och