Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1869, sida 3

der möket Rolit den 4 nopämber Blef vi Budna af hans magestät kong OSKAR på mida där fick var karl till att Bärga 1 Lotål öl. 2 glas, 1 sexstyfvers kaka, en fyrastyfvers bulle 1 stycke sjnklade (chocolade) gaffel kaif och ma all af masiv silfver, sin tåska böror så fäsk såpa sin oxkestek stora skynke nu var spisningen gjord Vi fundra möket på under det ått vad vi skyle med det lila glaset men så kom Pangen (tunschen) å draks 2 glas mäd de små som e hade funderas på. En skål dracks för Kon OSKAR den 2 för Kon Carl Johan så var allting sardit gästna som spisade uppek der jag var Pi samma Rum till 560 Personer så Blef vi budna på upran (operan) der vi å var så Blef vi Budna att öeverse Rustkammarn, Riderholmskyrka Evenledes var jag inne på funden (!?) och åöfvårsåg gamla fiender sin 168 var gull å silver i stora mängder å gamla slagsvärd sin åminnes tider som ödmjukast Rapeteras af —n. Belysning i Paris med s. k. zirkonljus. Zirkonljus är egentligen icke annat än en variation af hvad man annars kallar kalkljus, d. v. 8. belysning med ett fast ämne, som upphettas till hvitglödgning med-brinnande oxyhydrogengas. Man bar nemligen funnit att zirkon kan utan att för-; täras hållas hvitglödande på detta vis; hvilket icke r händelsen med kalk, talk och åtskilliga andraj ämnen, med hvilka man gjort försök i detta hänseende, Om öken med det nya l i medlet berättas i ,.Les Mondes. (1559, förmodligen af redaktören abb Moigno, följer : ,För några dagar sedan hade jag det nöjet att, se en del af Paris belyst på ifrågavarande sätt och jag kan ej annat än yttra mig högst lofordande derom. Den mest öirkande egenheten hos detta ljus är dess fullkomliga jemnhet och! stillhet. De cylindrar eller kulor af zirkenjord, som användas, äro insatta i vanliga gatulyktor, och der påblåsta med den brinnande gasblandningen. Ljuset, churu ganska klart, besvärar icke ögat såsom elektriskt ljus och s r sig bättre. Man ser en ren hvitglänsande kula, stor som en liten båll, och spridande sitt sken åt alla håll, samt i det närmaste liknande ett klart månsken. Skilnaden emellan detta ljus och det van ljuset är ganska märkvärdig; jag har baft att jemföra begge slagen tätt bredvid hva Gasljuset visar sig härvid gult, fladdrande och matt; zirkonljuset åter är hvitt, lugut och alltid sig likt. Jag bar äfven haft tillfälle att jemföra elektriskt ljus med vanligt gasljus, och funnit det förra mindre lämplit till belysning af gator, torg och andra öppna platser, derför att det bländar i ögat och lemnar allt, som icke omedelbart belyses: deraf, i mörker. Zirkonljuset är fritt ifrån dessa fel, och lyser omkring 14 gånger starkare än vanligt gasljus. Frågan är nu blott om man kan anskaffa den härtill nödiga syrgasen för så billigt pris, att den i ekonomiskt hänseende medgifver kwirkonljusets användande. (A.-B.) Ny upptäckt i Pompeji. Tidningen Pungolojsom utgifves i Nespel, talar om en ytterst vigtig upptäckt, som gjorts i Pompeji. Man har nemli gen anträffat en målning, som föreställe Pompeji sådan den var kort före stadens f sring. Man ser af denua målning, att amfiteatern j var planterad med träd. Målningen har just icke j något konstnärligt värde, men desto mera ett hi; storiskt. Den framställer en strid mellan invånarne li Nocera och Pompeji, i hvilken, såsom skriftstälilare från den tiden omtala, flera hundra menniigkor omkommo. Man ser äfven på taflan i närbeten af erkus en stor byggnad, om hvilken man hittills icke haft den ringaste kännedom. Kommendören Fiorelli ämnar oförtöfvadt låta anställa de ifrigaste forskningar efter deana byggnad. i Nämnda målning har förts till museum, der den med första skall offentligt utställas. Åsskyvärdt brott. Trån Wolhynien omtalas följande ohyggliga tilldragelse: Den (19 April) 1 Maäj påträffades uti en kyrkobyn Wuikovitsch underlydande skog det flådda liket efter bondgossen Asanasii Butalai. En för undersökning häraf ned satt komitå utforskade då, att bonden Kirii Dhus hustru öfvertalat sin man att döda någon at busfolket, för att sålunda vinna menniskofett och deraf tillverka ett ljus, som skulle vara af stor nytta vid stöld. Till följd häraf lockade denne gossen Afanasii, under föregifvvande att med honom söka: fogelägg, till skogen, gaf honom ett kraftigt slag emot bröstet så att han dog och flådde honom sedan med sin pennknif. Då han nu skulle begifva sig hem med gossens skinn, fattades han ar en plötslig bäfvan, som vid trädens sus i skogen Öf. verväldigade honom så, att han kastade skinnet ifrån sig och skyndade hem. Öfvertalad af sin hustru hade han ännu tvenne gånger gått till sk gen, för att taga fettet ifrån skinuet, men då heller förmått öfvervinna sin fruktan, som d honom hem med oförrättadt ärende. Den brottsliges hustru har ej velat tillstå att hon haft någon del i mordet, eller ens vetat derom. Urtt menster-äg rpt ar en höna (eianka!), ö har, ber gs tidn., bli!vit redaksom väger icke mindre: ä at en af de hönor, som exdes och prisbelöntes I.117). hvad som 2 id senaste landtbruksutställningen härstädes i sistlidne Juli månad. i En klosterhioria från Belgien. LIndep. Belge berättar följande klostechist som bildar ett värdigt motstycke till den i Krakan passerade. Då de belgiska klostren skulle upphätvas fann man i ordenshuset La Ranc Jausselette en inspärrad nunra. Den olyckliga var belagd med bojor och klädd i trasor, hvilka knappt skylde hennes nakenhet. Hon låg på rutten halm i ett smutsigt bål, hvarest herrskade en så förpestad Juft, att äfven den friskaste menniska kunde bli sjuk deraf. Nunnan sväfvade mellan lif och död, och först efter en längre tids omsorgsfull skötgel lyckades man rädda henne. IIon berättade då, att hon i flera år varit inspärrad i den ä fängelsehålan och alltid erhållit otil skämd mat. Och hvari bestod den förbrytelse, som hade ett så rysligt straff till följå? Jo, nan hade en dag, utan att förut knacka på, inträdt i den cell, som beboddes af klostrets dissa, och der öfverraskat denna i en tåtemed abboten i ett närbeläget munkkloster. En ssådan förbrytelse måste exemplariskt bestraffas, och derför blef den olyckliga nunnan lefvande beÅgrafven. Billiga hästar. För kort tid sedan erbjöd en rysk köpman kejsarinnan af Frankrike en present Å af fem utsökta hästar, men presenten afslogs, dock med uttryckande af tacksamhet. Saken omtalades helt flygtigt i Pariser-bladen, men nu får man reda 2 på rätta sammanhanget. Den stolto gifvaren heter Rumines och eger nåsera guldminor i Siberien. hvilka årligen iv bringa i honom 10—12 millioner francs. De kejsariunan Eugenie tillbjudna hästarne voro af okörliknelig skönhet och skulle varit en prydnad äfven för det praktigaste stall. Då emellertid etiketten förbjuA. mAttarra cÅNdana on 1414 2424 —