Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1869, sida 3

Blandade ämnen. i Kronprinsen Karl Johan contra norska Odelsthinget. Nyligen afled i köpenhamn vid nära 80 ärs ålder Geheimekon ferensrådet Fr. Lowzow, hvilken har! erhållit en viss ryktbarhet för den konflikt, som för hans skull uppstod emellan på den tiden kronprinsen, sedermera konungen Karl XIV Johan och norska Storthinget. Kristiania Aftenblad berättar: derom: : HUr L. var son af kammarherren, marskalken hos arfprinsen, Adam Gottlob L. och blef vid ung ålder, efter att förut hafva varit kammarjunkare och auskultant i danska räntekammaren, den 30 Mars 1813 betrodd styrelsen af amtmannaembetet i Laurviks gresskap, hvilket då för tiden var danske konungens privategendom, då grefve H. Wedel-Jarlsberg — den sedermera blifvande ståthållaren — häde afsagt sig embetet. Då L. sedermera, efter det Norge hade blitvit skiljdt från Danmark, i det han inskickade sina underordnade embetsmäns nya embetsed, icke bifogade någon sådan från sig sjelf, gaf norska regeringen amtmannen i Bratsberg befallning att ötvertaga äfven amtgöromälen i L. urvik. På denna åtgård sökte norska regeringen den 30 Januari 1815 kunglig approbation, hvilken också blef meddelad i statsråd uti Stockholm den 9 Februari med tillägg, att norska regeringen skulle ålägga Lowzow, så framt han ännu befann sie i Norge, att oförtöfvadt begifva sig ut ur rik betallning. som också L. ögonblickli ken blef emellertid i storthir r föremål för 5rotokollskomitcens ann H gar, i anledning af hvilka Ode inget beslöt, enigt grundlagens 75 h, att inka d rne ö af statsrådsafdelningen i Stockholm, I Peder Anker samt statsråderna IK feldt att göra reda i denna sak ej hade protesterat emot beslutet. Detta steg uppbr: rad kronprinsen Karl Johan såg en djerf inblandning i hans sjeltråaighet, utan äfven betraktade Odelsthingsbeslutet som ett evis på danska tendenser. Det utspann sig om enna sak en längre korrespondens, af hvilken flera aktstycken äro återgitna i den af Y. Nielsen offentliggjorda Essenska korrespondensen och till hrilken vi ytterligare kunna foga några yttranden i ett hittills otryckt bref från Karl Joban till Essen, dateradt Stockholm den 4 Juri 1516. Det heter: ,Konungen (Karl XIII, som då ännu lefde och till namnet var konung,) kan icke bifalla storthingets oformliga beslut. Sedan har från Kristiania ingått underrättelse om, att Lowzow hvarken hade svurit Ejdsvoldskonstitutionen eller Norges oafhängighet trohetsed. Det steg, Odelsthinget har tagit, är derföre i dubbelt afscende opassande af denna del utaf nationaltörsamlingen, enär det icke blott är i och för sig alldeles okonstitutionelt. utan äfven för att det hvilar på en helt och hållet falsk grundval. Då det har blifvit konstateradt, att Lowzow icke har aflagt någon ed att upprätthålla Norges oafhängighet. och han till följd derat icke kunde blifva betraktad annorlunda än som en fremmande, måste han naturligtvis vara innefattad i den kategori af resande, som i alla såväl konstitutionella som absoluta stater äro ställda under den högre polisens; uppsigt. Till följd häraf kan det ej vara minsta tvifvel om regeringens rätt, ja till och med skyldighet att utvisa från Norge en fremmande, som , vägrat att rätta sig efter de befallningar, som blitvit honom gifna af den kompetenta öfverbeten: Oaktadt norska regeringens hemställan i saken till konungen, om han icke, på grund af den mildhet, som det alltid hade behagat honom visa Norge, och i trots af storthingets oparlamentariska beslut, kunde tillåta de omtalade medlemmarne af statsrådsafdelningen att åtlyda thingets kallelse, I utfärdades dock en kongl. resolution den 6 Juni 1816, i hvilken Karl Johan gjorde sina förra äsigter gällande eller att regeringen i dylika fall mäste ; vara i besittning af en discretionär myndighet. Denna resolution framhöll tillika, att den i grundlagens 5S 75 h. omtalade inkallelserätten icke kunde utöfvas hvarken af en serskild storthingsafdelning eller gemensamt med medlemmarne af norska statsrådsafdelningen i Stockholm. I Odelsthinget återupptogs saken emellertid den 19 Juni till ny behandling, men fick, förnämligast genom Sorenskriver Lauritz Weidemanns bemödanden, den utgång. att den blef nedlagd. Lowzow hade under tiden blifvit anställd i Köpenhamn såsom amtman och blef sedermrra direktör för generaltullkammaren och kommerskollegiet. Under Kristian VIII aflöstes han på denna post af Bluhme och blef då justitiarius i högsta domstolen, men tog slutligen år 1556 afsked. Han efterlemnar en son och flera döttrar, at hvilka den ena är gilt med h. exc. grefve Sponneck och en annan med grefve Schak till Giesegaard. Rapport från korpral rörånde hans kommendering vid Carl Johans-monumentets aftäckande: Jag undertecknade får ödmjukast med äran rapportera för herr kapten att Både Jag undertecknad och vise korpral är hemkommen från vår kongeliga hutvudstaden Ståckhålm och allting har sscått väll utan anmärkning Både i hufvudstaden och på vägen men för vår egen dell har vi farit msöke illa både upp och ner från hufvudstaden. Från Wenersborg på uppresa for vi den 26 kl. 2 på natten å träffade dä så Stark motvind så när sri hann upp i vänern måste vi vända om till staden Igen ä örver Lå der till den 27. Kl 2 på morgon gaf vi oss på vägen Igen men då gick dätt undan så att vi hinde fram till sotober kl. 8 på morgonen der vi vistades till den 7 november på morgonen då Rc vi därifrån å Åden 10 dennes Inträfade Wi I Wenersborg kl. 9 på afton å sin den 11 bytes aflönin å Lifmunderig tl uttogs å deltes till hvar och en. Ivad vägen anbeträffas så for vi möke Ila både hem å Bort för vi fik stå På fördek som Pagad Siler Både natt å dag der fanns eke plats att seta ej en gång Långt minder att Lega å hvad hnfvudstaden anbeträfar -jund di 7 dag som vi Låg der hadde vi 16 sk. a Bako för hvar dag å det. Tyde knappt till Frukåst a Väntan man annaR var t. chg och: oteatt de i id i hög