Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1869, sida 1

— Jag skall tala med mamma! utropade hon och sprang in. En vredgad blick ljungade från gossens mörka ögon; och ehuru jag försökte mildra honom, vägrade han att yttra ett ord mera. — Skulle han blifva fogligare, tänkte jag, — om vi kallade syster Babette till hjelp? Upptagen af denna tanke, kastade jag en ifrig blick kring gården. Onkel Alexander var borta; men Claude stod der ännu, hvarföre jag sprang ned och sökte upp honom bland en flock arbetare samt en labyrint af korgar. Ett vidrörande af den galonerade mössan, ett vänligt leende och en uppmärksam tystnad helsade min brådskande förklaring. — La slle Babette och ala de öfriga äro ute på S:t Gervais-fälten, svarade Claude; — men jag kan skicka bud till dem, om mamselle behagar. —Barnet är säkert långt ifrån bra, sade jag tvekande. Claude höjde på axlarna. — Mamselle skulle ha sett ladan i morse. Parbleul vattnet stod på somliga ställen en half fot högt. Ett lätt vidrörande af min arm och ett andlöst: — Hvar har ni gjort af honom, mademoiselle? vände min uppmärksamhet åt ett annat håll. Det var Marguerite. — Hvar har ni gjort af honom? Hvar är han? Mamma samtycker, och han skall ligga på vindsrummet, och jag får sköta honom som jag behagar. — Hvar jag gjort af honom? — upp