Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1869, sida 1

UTRIKES. FRANKRIKE. Som man torde erinra sig, var marskalk Niel i lifstiden ansedd som en af de allra ifrigaste törespråkarne för kriget, med ett ord: chauvinist, och det är således icke att undra på, det man så väl i den franska som tyska pressen allmänneligen antager, att genom hans död utsigterna för freden blifvit än större. Så skrifves till Köln. Zeit.: Den europeiska freden har förlorat en af sina motståndare; och ju större dennes talanger voro, desto mera lugnande är det nu, att krigspartiet i Frankrike på samma gång blifvit beröfvadt sitt hufvud och sin arm. Angående den aflidne marskalken yttras det i en annan korrespondens till samma tidning: I Niel förlorar Frankrike en af sina bästa generaler, och i alla fall den största talangen i och för militärorganisationen. Huruvida Niel passade till öfverfältherre, är svårt att säga, enär han aldrig fört något sjelfständigt befäl. Visserligen framstod han vid Solferino framför de öfriga der kommenderande generalerna; men han förde dock icke öfverbefälet, utan endast den 4:de armåkåren. Slaget vid Solferino erbjuder för öfrigt den egendomligheten, att hvar och en af generalerna nära nog handlade för sig. Som ingeniörofficer var Niel utmärkt, men stod ej i någon särdeles gunst hos de öfriga marskalkerna och generalerna; så att man säkerligen skulle hyst mänga betänkligheter vid att, i händelse af krig, åt honom hafva lemnat öfverbefälet. Som bekant är, stod han i spetsen för det krigsparti, som sedan två år på det ifrigaste uppmanat kejsaren att afhjelpa alla förlägenheter i den inre politiken genom förvärfvandet af ny militärisk ära. Hans försök att i denna riktning verka på kejsaren lära räckt nära nog till hans sista ögonblick. Tid efter annan har man erfarit det missnöje, som är rådande inom nationalgardena. , National innehåller nu fölJande petition, som blifvit inlemnad i senaten från nationalgardet i Amiens: Undertecknade, som tillhöra nationalgardet i Amiens, hafva äran anhålla om Eder höga intervention för en reorganisation af nationalgardena på de grunder, som äro mera motsvarande det primitiva ändamålet för deras upprättande och andan af vårt demokratiska samhälle. Dotter af 1789 års revolution, har nationalgardet icke förgätit sitt ärofulla ursprung. Ännu i går var denna institution härden för den allmänna ordning, hvarförutan friheten icke kan bestå, och representerade den för försvaret af sina rättigheter beväpnade nationen. Nu åsidosättes den af en regering, som är misstrogen mot densamma, beröfvande den en af sina dyrbaraste företrädesrättigheter: valet af sina chefer. Natioralgardet anser sig böra protestera mot ett sådant misstroende och önskar komma ur den förnedrande ställning, dit det genom 1852 års dekret blifvit försatt. Nationalgardet, som påminner sig de ärorika dagarne af sin hitoria, vill ingalunda förblifva någon paradinstitution; det har medvetande om den nyttiga uppgift, till hvilken det kallades år 1791 genom ett dekret af konstituerande församlingen, och återfordrar på det kraftigaste sina rättigheter. Utgående från len stora jemlikhetsprincip, som blifvit helgad gzenom den allmänna rösträtten, har nationalgardet Amiens äran att af senaten begära: 1) att rekryteringen af nationalgardet måtte ske på ett sätt, som motsvarar de demokratiska principerna; 2) att alla officerare och underofficerare i nationalgardet må väljas af soldaterna. ENGLAND. Enär agrarförhållandena under nästa parlamentssession antagligen skola komma utt spela en framstående roll, förtjenar tt anföras ett tal, som lord Stanley nyigen höll vid ett landtbruksmöte, och i wilket han vidrörde dessa förhällanden.