Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1869, sida 3

— Drussasten gifver ifrån sig någon elak gas, madleinoiselle, som icke gör nagon skada i fria luften, men är förskräckligt osund i källrarne. Här ha dou fyra män deraf. Oukel Alexander kan ej tåla att höra det nämnas. Hon smög sig derefter smekande intill honom, och en dödstystnad följde. Monsieur slutade sin dessert och gick derpå bort till pianot samt började sjuuga. — Tyst! utropade onkel Alexander och höll varnande upp fingret. Han hade knappast sagt detta, då en karp, häftig vindstöt, åtföljd af ett sakta mnllrande at mycket aflägseu åska, lät höra sig. — lör du detta? sade han. — IIör du detta? Monsieur Delahaxe slog ett nytt ackord och gåspade med aristokratisk liknöjdhet. — Miu gode bror, sade han lugnt, — jag är icke döt. OUkel Alexander öfverskådade pianot, sångaren och öfningsstyckena med eu blick af olorstaldt förakt. — Jag Önskar af hela mitt bierta att jag vore det! svarade han skarpt och marscherade ur ruvimet. Det var mycket tråkigt i salongen, och jag hade sunnit ett häfte af Crebillon på en öfre hylla i bokskåpet i mitt rum; derföre smög jag mig bort efter middagen, tände min lampa och satte mig ned till en timmas lugn lasvimng. Ovädret hade ännu icke utbrutit, och jag började hoppas, att det kanske icke alls kom i den riktningen. Det var så hett, att jag satt med dörr och fönster