Somliga Stållen redan pOTJAT Skårå råg. böteborg den 17 Augusti. En berlinertidning, , Staatsbärger-Zeitung, som står på preussiska regeringens sida, innehåller en artikel rörande den nordslesvigska frågan, som är rätt anmärkningsvärd, och hvilken ej bör blifva utan praktisk påföljd beträffande den ännu olösta tvistefrågan mellan Danmark och Tyskland. Preussen har, förklarar tidningen med en naivitet, som skulle hedra sjelfve grefve Bismarck, visst icke förbisett den 5:te artikeln i Pragerfreden, utan anser densamma vara för sig i alla hänseenden förbindande. Men artikeln innehåller att Nordslesvigs återställande till Danmark skall bero på en folkomröstning, och den har Preussen ingalunda åtagit sig att arrangera. Det är väl befolkningen sjelf, som detta åligger, och hvarföre har den icke längesedan vidtagit en sådan åtgärd, då församlingsfriheten inom Slesvig sådant medgifvit? Hvarföre gör man det icke i denna stund? Vi antaga, att nordslesvigarne ej låta säga sig detta två gånger, utan att de ofördröjligen gå i författning om de folkmöten och opinionsyttringar, som kunna åtminstone förbereda den fullständiga omröstningen. Den tyska tidningens framställning lyder sålunda: ,Ehuruväl vi alltid anse försvaret för Preussens intressen såsom vår högsta och ledande grundsats, d. v. s. så vidt dessa intressen gå ut på att stärka Tysklands enhet och makt, får detta försvar dock aldrig träda i strid mot förnuftets och rättens fordringar. Denna uppfattning har städse varit bestämmande för vår ställning i nordslesvigska frågan, en fråga, som nu åter och, efter hvad vitro, icke utan österrikisk tillskyndelse blifvit bragt å bane af de danska bladen. Detta ärende, om hvilket vissa kretsar påstå, att det innehåller ett bevis på Preussens kränkning af Pragfreden, har nemligen efter längre tids hvila åter dykt upp och det just i det ögonblick, då mellan Preussen och Österrike uppstått en tvist angående Pragfredens bestämmelser; det ligger derföre nära att förmoda, att den plötsliga hänvisningen på fredstraktatens 5:te artikel, på hvars utförande man ännu väntar, måste ledas tillbaka till österrikisk källa, emedan hofvet i Wien möjligtvis vill försvara sitt tillämnade åsidosättande af fredens bestämmelser med det faktum, att Preussen tillåtit sig en motsvarande kränkning af traktaten. Denna utflygt måste emellertid vara olyckligt vald för Österrikes del, emedan ickeafgörandet af den nordslesvigska frågan ännu icke bevisar, att Preussen åsidosatt Pragfredens 5:te artikel. Vi hafva förvisso en hög föreställning om trohet mot traktaterna, och det är vår fasta åsigt, att politiska öfverenskommelser böra samvetsgrannt hållas, åtminstone så länge icke den ena eller den andra af kontrahenterna öppet förklarar, att han ej längre betraktar traktaten såsom bindande, således icke i brist af en skiljorätt vädjar till vapnen. Derest det i Pragfredens 5:te artikel vore utan alla vilkor bestämdt, att de nordslesvigska distrikten, så vidt som innebyggarne äro af dansk nationalitet, skulle återgifvas till Danmark, skulle vi i sanning icke taga Preussens försvar mot beskyllningen att hafva kränkt Pragfredens bestämmelser. Men den omtalade artikeln gör återafträdandet af de nordslesvigska distrikten beroende af ett väsendtligt vilkor, nemligen, att befolkningen genom fri omröstning dessförinnan skall hafva tillkännagitvit sin önskan att blifva återförenad med Danmark. Detta vilkor har hittills icke blifvit uppfyldt; ty dessa befolkningar hafva intill denna dag icke ens gjort ett försök att föranstalta en fri omröstning angående denna önskan, ehuruväl preussiska föreningsoch församlingsrätten gifver dem fullkomligt berättigande dertill. Men eftersom detta icke skett, eftersom en sådan fri omröstning icke egt rum, och eftersom befolkningen icke tillkännagifvit sitt anspråk att blifva återförenad med Danmark — så kan man ej heller tillvita Preussen, att det töfvar med att utföra Pragfredens 3 5, just emedan det väsendtliga vilkoret, som skall gå förut, saknas. Detta synes oss vara så klart som solen. Ingenstädes i Pragfreden finnes någon bestämmelse om, att preussiska regeringen sjelt skall anordna eller befalla en sådan omröstning; uttrycket , fri omröstning antyder tvärtom, att omröstningen skall framgå af befolkningens fria beslut. Det är således ett alldeles felaktigt påstående, att Preussen kränkt Pragfreden genom att icke afstå de nordslesvigska distrikten; men påståendet är falskt endast från den af oss framhållna synpunkt. Om Preussen ville hindra en fri omröstning af den slesvigska befolkningen, eller om det förklarade sig färdigt att utan all omröstning, likgiltigt under hvilka bestämmelser, afstå nordslesvigska distrikt ill Danmark: i båda fallen skulle det göra sig kyldigt till åsidosättande af Pragfredens bestämnelser. Men hittills har ingendera delen egt rum, ika litet som det vilkor blifvit förverkligadt, af wilket de nordslesvigska distriktens afträdande ir beroende. Ingen har derföre rättighet att påtå, att icke-uppfyllelsen af Pragfredens artikel r en kränkning af traktaterna. Österrike kan å intet sätt begagna detta såsom förevändning tt sätta sig öfver fredstraktatens bestämmelser. Staden Hudiksvalls sågverksaffär, Stockholms Dagblad läses om denna 5rut omtalade transaktion: