stället blifvit försedda med nummerfiaggor, lade kanonångslupen ,,Alfhild, ombord å hvilken kon-Htreamiral Lilliehöök, sällskapets sekreterare kapt. Arvidson och öfriga prisdomare befunno sig, ut på fjärden och gaf med ett kanonskott signal till täflingens början. Den ena efter den andra at de, hvad tlera af dem beträffar, väl bygda och riggade båtarne ilade nu för styrbords halsar akter om E chefsfartyget, för att sedan under en temligen liit lig sydlig bris kryssa sig upp mot Runmarön, täflingsbanans ändpunkt. Allt försiggick härvid med den största ordning och precision, och den lilla flottiljen erbjöd på den vidsträckta blånande fjärden en ganska liflig anblick, som ytterligare förhöjdes af närvaron af några af svenska segelsällskapets större kuttrar och jakter, ett par af dem rikt dekorerade med flaggor. Så snart alla de täflande passerat chefsfartyget, lyftade detsamma ankar och ångade af mot Runmarön, dervid följdt af ångbåten Enköping med åtskilliga lustfarande, som med lifligt deltagande följde täflingens gång samt för öfrigt med välbehag njöto af de friska hafsfläktarne och den klara Augustihimmelens värmande leenden. Efter ankomsten till Runmarön dröjde det en god tid, innan de täflande började visa sig vid målet för sina sträfvanden, dit afståndet från utgångspunkten utgjorde omkring 312 engelska mil. På Runmarön hade ett ganska stort antal af skärgårdsbefolkningen samlat sig, både män, qvinnor och barn, samspråkande om den pågående täflingen och uppenbarligen med sina sympatier följande än en, än en annan af seglarne derute på fjärden. Ändtligen sågs klockan ungefär 1 4 ett af dessa göra sitt sista slag och straxt derpå för-om ,, Alfhild kila ned mot land. Efter ett par timmar voro alla de täflande anlända med undantag af en, den minsta af dem, som oaktadt sin litenhet, med stora förhoppningar om första priset, gifvit sig i striden, men ej orkade fram. Prisutdelningen företogs derefter på en klippa invid stranden. Den enkla högtidligheten inleddes d af amiral Lilliehöök med några hjertliga ord, ut-S tryckande segelsällskapets tacksamhet för den beredvillighet, hvarmed dess uppmaning till deltagande i täflingen blifvit af skutskepparne efterkommen. Sekreteraren uppläste härefter protokollet öfver seglingen, hvarefter företogs utdelningen af priserna, som voro fyra, nämligen segelsällskapets trenne å resp. 20, 10 och 5 specier samt dessutom ett af grosshandlaren Cederlund föräradt pris af 10 specier. Dervid tillföll första priset ,Sylfid, skepparen A. Söderman från Norröra, som befanns hafva tillryggalagt distansen på 2 t. 21 min. 46 sek., hvarför han ock erhöll en stor i lifliga färger hållen och prydligt sirad ,,prisstandert; andra priset ,,Alcyon, tillhörig C. J. Sjöblom från Blidö och som gått fram på 2 t. 22 min. 14 sck:; tredje priset (hr Cederlunds) ,, Alfina, tillhörig J. Österman från Djurhammar, med en segeltid af 2 timmar 23 min. 51 sek.; samt fjerde priset ,,Alfini, förd af J. E. Jansson från Rådmansö, som hunnit vägen på 2 timmar 26 min. och 10 sek. Den långsammaste seglatsen upptog 3 t. 32 m. och 55 sek. Stämningen blef snart upprymd både bland pristagare och icke-pristagare, den erhållna feststanderten hissades oförtöfvadt på den lyckliga egarens skuta och utvecklade snart sin prakt för vinden. Vid , Enköpings afgång höjdes från stranden lifliga hurrarop. — Penningeställningen i Stockholm företer, berättar Svensk Hand. och Industritidning, vid jemngod tillgång den egendomliga företeelsen, att, under det tillgången på diskontabla papper af medelvalör är begränsad, förekommer deremot låneansökningar å ganska betydliga belopp med prima säkerheter. — Rapport från Dala borrbrunn n:o 1. (Meddelad Sv. Hand. och Ind.-tidn.) Efter att pumprören blifvit nedsänkta till 322 fots djup och vattnet såväl ofvansom nedantill blifvit utestängdt från det vid 259 fots djup börjande svarta skifferlagret, tog sjelfva pumpningen sin början den 2 Augusti. Sedan borrhålet mellan fröpåsarne, på cirka 112 timme, blifvit länsadt från vatten hördes ett starkt brusande och dån i pumpen. Gas utströmmade med så stor våldsamhet att vattnet upptrycktes på ett sätt, som gaf hopp om att en sjeltflödande älla påträffats. Efter en stunds förlopp minskades dock bruset och vattnet qvarstannade åter i brunnen; men fortfor att liksom koka så att bullret hördes ofvan jord. Under de sistförflutna dygnen har gasutvecklingen på enahanda sätt förtfarit och fortfor då rapporten den 6 dennes afgafs. — Litterärt tynd. I A. B. läses följande intressanta notis: I Strengnäs läroverksbibliotek har af ålder, eller åtminstone sedan längre tid tillbaka än 19846, funnits en liten oansenlig volym i nött och smutsigt pergamentband, hvilket synbarligen följt med boken ända från tiden för hennes utgifvande, att döma af åtskilliga namnteckningar och åratal på permarnas inre sidor. Länge har hon undandragit sig uppmärksamheten, och först nyligen har den nitiske bibliotekarien på stället, d:r J. O. Pontön, närmare granskat henne; ty — hvad som är ett mycket svårt lyte hos en bok — hon saknar titel och en stor del af första arket. Redan öfvertygad om arbetets märklighet, har d:r Ponten meddelat sig med en annan bokälskare, och som resultat af deras förenade undersökningar framgår, att ett förut af våra forekare okändt och i flera hänseenden märkligt dramatiskt arbete vunnits åt vår äldre vitterhet. I anseende till bristen af titelblad kan arbetets ursprungliga titel ej med visshet anges; men af ett uttryck i de båda lyckligtvis bevarade slutbladen af dedikationen kan slutas, att det hetat ungefärligen: Andelig Jwlafrögd och gode nyie Tijdender, om then lille Jesu, och nyfödda Juda Konungen i en Comoedia; löpande kolumnrubriken är Jvle (eller Jwla-) Comoedia. Tillegningsskriften, som varit ställd till några författarens ,,befordrare och befordrerskor är daterad ,, Warnemynde Skantz then 1. Maij Anno 1639, och undertecknad af ,,Laurentius Oest. Hastadius, Vasb. Concionator Castr. Hvem denne man varit, har äunu icke hunnit närmare utredas. Så mycket är emellertid visst, att han 1639 var fältprest (,concionator castr.) på Warnemunde (vid Rostock), att han tillhörde en vestgötaslägt från Vadsbo härad (,, Vasb.); samt att en Jonas Petri Halstadius, således en af samma släågt, blef kyrkoherde i Hassle (af norra Vadsbo kontrakt) 1639, dog 1677 och var stamfader för slägten Hasselgren, i det hans tre söner antogo detta namn. Utom de två opaginerade dedikationsbladen (Aiiij och Av) finnas arken B—G eller sidorna 7—99, innehållande slutet af prologen, som sålunda äfven upptagit de sista bladen af A, hela ,Julekomedian samt ,epilogus fullständigt; det blanka bladet G s saknas dock. Trycket hänvisar på svensk press, samtidig med dedikationens datum. En närmare jemförelse skall väl ange hvilken. Märkligt är att å i den egentliga komeditexten öfverallt är schwabach, medan det öfriga (äfven ä, ö) är vanlig fraktur. Formatet är vanlig liten oktav, trycket ganska godt. Hvad pu innehållet beträffar, kan stycket, författadt på vers, närmast betecknas som tillhörande mysterens art. De fem akterna afhandla hvad be som tilldragit sig före och straxt efter Christi fötir lalana ärn allt AHnrg hållna I S — hd OM — VV trå ÖD— — F— —9 2——— VYFAg-—2 U O So HOO— — — — — OM 2 5 nee —2 —-— —z Z — — em hare alla dä.