Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1869, sida 1

— Och säg mig nu, mina små, blef icke Andr straffad för sin ogudaktighet? De andra barnen tego; men lille Paul såg upp med stora, förskräckta ögon och hviskade ifrigt: — Mormor — blef Andrå halshuggen? Mor Blanchet skakade på hufvudet. — Han dog af febern två eller tre dagar derefter, sade hon, — sedan han aldra först krälat fram till pastorns hus och bekänt sitt brott: Om hau tillfrisknat, skulle han helt visst blifvit afrättad för mordet på sin bror; men den gode Guden ansåg honom säkert tillräckligt straffad. — Och Genevidve och barnen? frågade Marguerite. — Genevieve dog också; men de tre barnen tillfrisknade: och skickades till ett institut i Paris, der de uppfostrades till nyttiga handtverk och höllos i okunnighet om deras sorgliga barndom. Och nu, ma mselle Marguerite, tror jag att jag sagt er allt hvad jag vet om Andr och Maurice och förklarat för er, hvarföre klippan, som skyddade mördaren, alltsedan blifvit kallad Mord-stenen. Vi voro alla mycket tysta sedan historien var slutad, och efter en stund steg Marguerite upp för att taga afsked. — Ty, sade hon, med en ansträngning att vara munter, — det blir snart skymning, och, om vi dröja mycket längre, är jag rädd att jag skall möta Mauricees ande! Mormodren såg allvarsam ut. — Det är icke bra att tala lättsinnigt om andar, mamselle Marguerite, sade hon med upplyftadt finger. — De visa sig ibland för dem, som vårdslöst nämna dem.