Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1869, sida 1

— höjt sin arm för att göra det, då den resande slog upp ögonen och såg honom rakt i ansigtet. , Mördaren kan icke möta sitt offers öga och inför denna blick darrade och vacklade Andr. Den resande gjorde en ansträngning att resa sig på armbågen; men han föll tillbaka så ofta han försökte det och höll hela tiden sina ögon fästade på mördaren. — Usling, flämtade han, du har mörda mig. Gud förlåte dig — i ditt sista ögon blick — så — som Maurice Barras för låter — dig! Ändr uppgaf ett förtviflans rop. — Maurice Barras! sade han, sträckaNe händerna framför sig som en blind man — Hvad vet du om Maurice Barras? Den resande kunde icke tala; utan liggande der i en pöl af sitt eget blod pekade han endast matt på sig sjelf. — Gud hjelpe mig! sade Andre, i de han töll på sina knän. — Gud hjelpe mig Min bror! En ryckning genomsor den döende man nen, och han satte sig plötsligt upp. Han: läppar rörde sig, liksom han velat tals — hans hand tycktes nedkalla en sist: välsignelse öfver hans mördare — ocl derefter föll han tillbaka, stel och full komligt död, med Andrå ännu knäböjande bredvid honom. Och så var det verkligen. Efter fem ton års landsflykt, efter femton års sträng arbete och trogen vänskap, återvänd Maurice slutligen, såsom han sjelf föru sagt, med fickorna tulla af guld till An drås barn — endast för att blifva mör pd pågra mil från sitt hem af Andre and!