Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1869, sida 1

sig af afbrottet för att uttrycka sina tankar om historien, — Åh! — sade Pierre, — om jag varit Andr6, skulle min bror aldrig fått gå sin väg så der för min skull, och jag tyeker han var mycket grym, som lät honom göra det! — Och jag, — sade lille Paul, som åter smngit sig in, — jag skulle gjort precist som Manrice gjorde; men jag skulle tagit hälften af penningarne och icke lemnat allting åt den otacksamme Andre. — Men, mitt barn, — sade hans mor förebrående, — du glömmer, att de lofvat att aldrig dela gården, — Nå, då skulle jag låtit Andr5 lemna hemmet, då han var den som först bröt öfverenskommelsen. Hvad behöfde han bli kär i den der otäcka Genevieve? sade Paul, hvars rebelliska natur icke såg annat än orättvisa i hela saken. — Otäck! ingen har sagt att hon var otäck! utropade Clemence. — Jag är säker, att hon var en liten söt varelse. Så höllo de just på att åter råka i gräl om förtjensterna och selen hos Genevieve, Andr6 och Maurice, då mor Blanchet höjde upp sin hand till tecken af tystnad, begärde litet att dricka af barnens vin och vatten, och sade: — Tålamod, mina små! Vänta tills ni hört slutet! hvarefter hon återtog sin berättelse. — Ånder gifte sig med Genevidve innan månaden gitt till ända, såsom Maurice önskat, och ehuru några kallade honom hjel ungågo andra, att han gjorde rätt Patt lyda sm öbskanBland dessa NV Ud SIT Mex min man, Bönoit voro vår gode pastor ocu — 3 det Blanchet. Hur brodren fick nora . eller hvar han var då han hörde det,