Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1869, sida 1

land och handske.) Af Amelia B. Edwards, Försattarinna till ,,Barbaras History etc. (Öfversättning från engelskan af S. N—n) — Sedan omsamnade han Andre, kysste de båda gamla oxarna mellan deras stora ögon, sprang genom en öppning i häcken och såg sig ej tillbaka, förrän han uppnått spetsen af denna klippa, der det gamla slottet La Rochepöt då stod så fast, som om det aldrig skulle kunnat förfalla eller blifva nedrifvet. — Och då han nu vände sig om, såg pan plogen stå stilla i fåran, brodren ligga utsträckt på marken i den häftigaste sorg och den varma solen kasta sina strålar öfver trakten, liksom der ej funnits någonting sådant som sorg i hela verlden. Jag har hört dem, som sågo Maurice i det ögonblicket, säga att han lutade sig mot ett träd och gret som ett barn; och att han, då han slutligen lemnade stället, gick in i kapellet och låg länge på knä framför den heliga jungfruns altare — så länge, att de som sett honom gå in, blefvo trötta och gingo derifrån, och ingen visste när han kom ut, eller hvilken väg han tog. Här hvilade sig mormodren några minuter, ty hon var icke van att tala så mycket på en gång, och barnen begagnade