Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1869, sida 1

Du kan göra som du behagar; men icke later jag skrämma mig af Andrå Barras. Så lade jag några färska fina brödkakor, en skål med soppa och en tallrik kött i min korg och gick. Lyckligtvis fanns der ingen hemma mer än de båda yngsta barnen och stackars aftärda Gene vieve på sin halmmadrass i 7 — Jar taiade med he a utre rummet. 5 val ULaune så förhoppningsfullt jag kur — fick henne alt svälja en si kopp soppa och några brödbitar — såg om barnen och gjorde rummet litet i ordning, innan Åndrå kom tillbaka. Jag tillstår att jag kände mig litet svårmodig, då jag hörde hans tunga steg i rummet nedanför; men för att undvika någon tvist i den sjuka qvinnans närvaro, gick jag ued för att möta honom. — God dag, granne, sade jag. — Det gör mig ondt att finna er hustru så sjuk. Ian vände sin om, vild som en varg, och sade: — Hvem är ni? Hvad vill ni? Han bade en bössa i sin hand, hans ansigte var bistert, och hans ögon rullade. Han såg tjugo år äldre ut än då jag sist såg honom, och sjelfva hans röst var förändrad och hes. — Jag är Elise Blanchet, svarade jag lugnt, — och jag har kommit för att se, om jag kan vara till någon nytta för Genevieve. — Ingen kan vara till någon nytta här, sade han dystert. — Gå, och kom aldrig tillbaka. — Jag skall ej göra någotdera, sade jag. — Er hustru är mycket sjuk, och om ej någon ser till henne, är det föga utsigt att hon skall bli bättre. — Det vore bäst hon dog, mumlade