Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1869, sida 2

Lika litet hafva några nya kreditiver blifvit på lång tid beviljade. Lyckligtsis har det menliga inflytandet af dessa riksbankens åtgärder blifvit förmildradt genom andra banker härstädes, som bättre förmå motsvara rörelsens kraf. Emellertid är det omöjligt att beräkna hvilka förluster härmed ådragits produktionen. Vi erinra blott om allmänna diskonten, hvars små lån i långt öfvervägande grad tillfalla smärre jordegare. Dessa hafva ej kunnat, under denna för jordarbetet gynnsamma årstid, utföra åtskilliga företag. Dessa blifva alltså ogjorda eller uppskjutna, allt under det öfverflöd finnes på arbetskrafter, som sakna användning. Hade de 300,000 eller 350,000 rdr blott för denna ort beviljade lån blifvit i rättan tid utbetalta, så hade kanske några tusen tunland jord mer varit uppodlade eller bättre brukade och tusental af arbetare haft nyttig sysselsättning. För dem, som i sin kortsynthet vilja centralisera all bankverksamhet i riksbankens hand, utgöra emellertid nämnda törhållanden en helsosam varning. Det lärer väl nemligen vara med denna affär — ty bankväsendet är ingenting annat — som med hvarje annan, att den bedrifves säkrare och fördelaktigare genom män, som ega de speciella insigterna på detta område samt af rörelsen draga vinst, än af män, hvilka funktionera såsom statens embetsoch tjenstemän. I förra fallet måste banken, just för sin egen fördels skull, beakta affärslifvets kraf; i det sednare gäller det att i första hand iakttaga alla former, så att man är sjelf utan ansvar, samt derefter att hålla institutionen så helig och okränkbar som möjligt. Att riksbanken, till trots häraf, kan vara af ofantligt stort gagn, vilja vi visserligen ej bestrida; men visst är, att han kan aldrig rätt uppfylla sin bestämmelse, förrän dess styrelse frigjort sig från en mängd föråldrade föreställningssätt, lärande sig framförallt att beakta både det internationella och inre utbytets kraf, hvartill hör lydnad för de naturliga lagarne för detta utbyte och deras obehindrade, fria verksamhet. Att angifva, så enkelt som möjligt, karakteren af en och annan af dessa lagar, har varit ändamålet med denna framstållning, ehuru den ej kunnat för de egentliga affärsmännen innehålla annat än kända saker.