Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1869, sida 2

— Nåväl, gossarne lofvade högtidlig att ej göra det, och några år lefde de s lyckligt man kan tänka sig. De älskad hvarandra mycket högt och hade aldri; varit åtskiljda. — Som dibarn i vaggan, brukade di ligga slutna i hvarandras små armar — som barn kunde de aldrig vara skiljd: en timme — och som ynglingar anså hvardera den andre som den bäste ocl ädlaste i verlden. Således blef det den ej svårt att lyda fadrens sista befallnin gar, utan de tillbragte hela sin tid i fli och broderlig kärlek, utan att bry sig on andra ynglingars sällskap; skyende vackr: flickor, som om de varit förklädda ulfvar och lofvande att förblifva ogifta samt odl: sin fädernejord utan delning eller osämj, så länge de lefde. Men det fanns folk som skrattade och sade att det icke läng kunde förblifva så; och de hade rätt, t) hur det var, blef Andr kär. Nu vet mar väl, att de som äro födda tvillingar älske hvarandra ömmare än andra syskon göra men det är också säkert, att då en tvil lingbroder blir kär, älskar han så som in gen annan man kan älska, och, lycklig eller olyckligt, för han sin kärlek med sig till grafven. Och detta var fallet mec stackars Andre, som knappast vågade till. stå ens för sig sjelf hur det var fatt mec honom, och som ej ville att Maurice skulle upptäckt hans bekymmer för allt i verl den. Hur det skulle sluta, visste han ej och det värsta af allt var, att den lille Genevieve blott var en fattig faderoch moderlös flicka, som vaktade får och gäs: och var mera utblottad än S:t Mary i öknen På detta sätt aftynade han och blef så blel och mager, attgrannarna hviskade sinsemel