Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1869, sida 2

TåKLCn ÖmKTInHg 11615IHBIDUIS. Göteborg den 13 Augusti. Rättskrifningen. Aftonbladet har emottagit en insänd uppsats, från en känd vetenskapsman, uti detta ämne, dervid ins:n begagnat det föreslagna nya skrifsättet. A.-B. yttrar med anledning deraf: Som man lätt finner innebär ett dylikt krifningssätt mycket, som i hög grad stöter ögat. Vanans makt är i sådana lall mycket stor, äfven då det gäller att undanrödja bestämda oriktigheter. Det kan derföre vara mycket godt, om enskilda försattare, som ifra för reformerna, bringa dem till användning i särskilda arbeten. Vi ha redan omförmält, att Björnstjerne Björnson och Ibsen beslutit tillämpa de för dansk-norskan föreslagna förändringarne, i arbeten, som de skola utgifva. En skandinavisk vetenskaplig tidskrift, som utgifves i Stockholm, lärer ärna tillämpa dem både på svenska, danska och norska afhandlingar, som i tidskriften införas. Vi ha äfven hört, att Per Thomasson ärnar använda de ifrågavarande förenklingarne i sina berättelser, liksom äfven signaturen Bias begagnar dem uti ett bellettristiskt arbete, som han har under trycket: oo Hvad deremot tidningspressen angår, så tro vi att den allrastörsta varsamhet är af nöden. Vi afråda bestämdt äfven de tidningsredaktioner, som kunna mest intressera sig för saken, från att söka med ens genomföra alla förenklingarne. Må de utvälja någon af de särskilda föreslagna retormerna, som de anse lättast att genomföra, och söka tillämpa densamma, och först när de tillfullo hunnit vänja allmänheten dervid, gripa sig an med någon af de andra. i i För vår del anse vi de jemförelsevis lättaste af dessa reformer vara: först upphörandet med konsonantfördubblingen framför en tillkommen böjningsändelse och dernäst undanrödjandet af de onödiga och för svenskan främmande bokstäfverna q, x och 2. Men äfven härutinnan är mycket stor varsamhet af nöden. Vi hafva sjelfva erfarenhet härom, i det vi nemligen i gåt gjorde ett försök med tillämpning af den förstnämnda förenklingen, men funno, att både sättare och korrekturläsare missförstodo regeln och gingo till öfverdrift, i det de afskaffade konsonantfördubblingen äfven på andra ställen än framför böjningsändelser, hvarigenom en och annan besynnerlighet och oegentlighet uppstod. Den förenkling vi till en början skulle vilja försöka sträcker sig endast derhän, att konsonantfördubblingen upphör 1) i härledda ord, der stamordet har blott en konsonant, t. ex. lilja, vitne. 2) framför böjningsändelser, som börja med d eller t, t. ex. bygde, bygt fälde, känt (med undantag af ck och ss, som behållas fördubblade framför böjningsändelser, t. ex släckte, visst.) Denna reform är så mycket enklare, som ganska många skriftställare sedanr någon tid ha tillämpat densamma, och emedan den innebär både en förenkling och en återgång till det språkriktiga. Den öfverensstämmer med Rydqvists , Svenska Språkets lagar och med lektor Sundens i enlighet med nyssnämnda vetenskapliga verk utarbetade mycket förtjenstfulla arbete, , Svensk Språklära för elementarläroverken. Bland de reglor för rättskrifning, som föreslås af A.-B:s insändare, är äfven följande, som vi återgifva med hans eget skrifsätt: , Slutligen nämnes i korthet att främmande, hos oss allmänt begagnade ord, böra skrivas på inhemskt vis, hvilket väl är nästan allt, som derom kan sägas. — Så snart vi på allvar företaga en rättelse av de talrika och betydliga oriktigheterna i vårt eget språk och söka att införa ett skrivsätt, hvarigenom hvarje bokstav får sitt eget, bestämda ljud, och hvarje språkljud får sitt eget bestämda tecken, så är det fullkomligen rätt att på samma sätt behandla de utifrån lånade orden. 5 — Nåväl, gossarne lofvade högtidligt att 3 görg det och några år lefde de så