Finland. Vhäåderleken och årsväxten. Från Uleåborg skrifves åen 31 Juli: ettan under sednaste och början af denna vecka blef för hvarje mensklig varelse så olidlig, att man deraf kunde vänta sig någon våldsam katastrof i naturen. I Tisdags uppsteg äfven helt plötsligt och i tvenne repriser en så svår åskby, att dess like sällan upplefves. Regndropparne piskade mot fönsterrutorna med sådan våldsamhet, att desamma på många ställen slogos sönder. Säden, såväl rågen som kornet, lade sig illa på de ställen, der den var frodigare, och kan ej mera resa sig. Det på slag liggande höet, hvaraf under föregående regniga dagar hopats en stor myckenhet, blef dels bortsköljdt af regnflödet, dels inpiskadt bland stubben, så att endast en obetydlig del torde kunna tillgodofås; det åter, som redan var såtadt, skingrades hit och dit i skogarne. Längre framskridna potatisstjelkar afbrötos. Sämre byggnader knakade i alla sogningar och tak nedslungades till marken både inom och utom staden. Träd afbrötos eller upprycktes med rötterna. Huru vidt ovädret sträckte sina härjningar, är ännu okändt; men på milatals omkrets anställde det tyvärr helt säkert skador. Äfven derefter ha tidt och ofta häftiga störtregn inträffat; men i går begynte det åter hålla upp, till mycken fromma för höbergningen. Betänkligt är, i fall ej väderleken fortfarande håller sig vacker, huruvida årets råg kan bli användbar till utsäde. Från Jämsä skrifves: Sommarens fägring har här gladt allas sinnen, ty växterna hafva varit utmärkt frodiga. Men