Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1869, sida 1

XXV Kap. Mord-stenen. Vinbergningen hade pågått omkring en vecka, då Marguerite föreslog ett besök hos mor Blanchet. Mr Hamel hade någonting att bestyra den dagen och knnde ej komma, således beslöto vi att göra det till en aftonpromenad och begåfvo oss på väg straxt efter middag. 0, Montrochers dimmiga kullar och slingrande dalar! Hur vackra de togo sig ut i det gyldene solskenet; hur vackra och hur bördiga! En målare kunde tillbringa hela sitt lif bland dem och icke uttömma deras pittoreska tillgångar. En poet kunde der studera hvarje sida af landtligt lif och hvarje face af naturlig skönhet och aldrig behöfva nya skogar och ängar. Mellan Beaune och Chålons, inom en omkrets af tjugofem eller trettio mil, ligger allt hvad skönast som finnes på denna sidan Jura. Här rikta legender och ruiner den yppiga skönheten hos skogar och berg, och sjelfva fåglarne sjunga så, som de fordom säkert sjöngo i Arkadiens dalar. Upptagen af dessa tankar och stannande allt då och då för att lyssna till skördemännens sång, vandrade jag långsamt framåt och suckade då jag gick förbi stället, der jag upphanns af kusin Charles för några veckor sedan. Det smärtade mig att tänka på hans enslighet och hans sorg; men Marguerite hade inga sådana dystra tankar. Hon dansade fram före mig, sjöng, plockade blommor och sprang tillbaka hvar femte minut för att visa mig någon ny skatt eller prata om Claudes och Maries kärlek.