Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1869, sida 1

mannen och misstanken leddes snart på bankdirektören Wallenberg. I hela arrangementet låg någonting klumpigt och hänsynslöst, antydande upphofsmannen, ty numera upptäcker man snarf när han är den ledande viljan. Men först vid valet fann man att hr Wallenberg icke haft något verkligt parti att stödja sig på — det var icke menniskors åsigter, som han hade i sin tjenst, utan lidelser och intressen, hvilka han skulle tillfredsställa med baron Liljencrantz uteslutande ur andra kammaren. Men icke nog med att han förlorade partiet härutinnan, har skötte sina kort så, att han till och med bjelpte hr Mankell in i representationen. Sådana der fauter skada hr Wallenberg, han blottar sig derigenom; den hjelper ej den hvitlimningen som ,,Stockholms-Posten presterar. l Hr Wallenbergs direkta vinst af valet skulle vara hr Kinmanssons qvarsittande och hr Lindbergs inväljande: I allmänhet skulle jag tro, att man öfverskattar hr Wallenbergs inflytande på hr Lindberg. Den ännu icke glömda ,skeppshandeln — kanalångbåtarna — berättigar visserligen till tron på gemensamhet dem emellan, men man anser att br Wallenbergs stora förmåga att göra sig , misskändinverkat äfven på hr Lindberg, så att han ej torde vara så alldeles villig att gå en annans ärenden, der han med mera heder kan vara en mån för sig. Gentemot hr Wallenberg har i valstriden stått skräddaremästaren Söderstedt, en här mycket bekant personlighet. Om valets utgång skulle få tillskrifvas en enda menniskas oförtrutna och skickliga sträfvanden, så är det sannerligen honom priset tillfaller. Delegerad från ett af höstmötena har han sammankallat till möten mindre handtverkare och röstberättigade arbetare, han har upplyst dem om deras politiska skyldigheter och rättigheter och på öfvertygelsens väg tvingat dem fram till valurnorna med sina valsedlar. Man såg honom på valdagen stående på platsen framtör rådhuset, räknande de förbi honom tågande valmännen och uppgörande sina kalkyler öfver valets utgång. Den dagen gaf han sig ej ro att sitta ett ögonblick och kl. 12 på natten hade han valresultatet klart och delgaf det åtnågra af hrr Hedins och Nordenskölds personliga vänner, samlade till en kollation. Det är ett stycke verklig demokrati detta att finna hr Söderstedt vinnande på hr Wallenberg och för den sednare torde detta vara ett gif akt! väl värdt att taga vara på. Hr Dufva vilja begge partierna räkna sig till godo, men han torde afgjordt tillhöra den liberala sidan; det stora anseende och förtroende han åtgjuter ha tills dato ställt honom öfver partierna. Ett rykte går i dag, att hr Mankells val skulle komma att öfverklagas. Han uppbär sin aflöning i Karlstad, säger man, men han skall bo inom sitt regementes stånd; ban vistas här blott för ett tillfälligt uppdrag, forskning i arkiverna för sitt historiska arbete. I sådant fall skulle hans val till stadsfullmäktig också vara ogiltigt. Får nu se hur detta aflöper; det bör tilläggas, att hr Mankell är husegare här. Vi ha haft ett par tre kyliga och regnduskiga dagar, så att man börjat misströsta att hösten är inpå oss. Så ledsamt må det väl ej vara; ännu ha vi att fordra mera värme. Oroligt frågar man sig redan hur det tecknar sig med skörden uppe i Norrland, men man hoppas det bästa. Xy.