Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1869, sida 1

Stockholmsbrefs. (Korresp. till Handelstidningen). Stockholm den 10 Aug. Med det sista kanonskott, som lossades från Skeppsholms-batteriet i Söndags afton, var det slut med de glada festligheter, som firats i och utanför Stockholm en god tid bortåt med anledning af det furstliga bröllopet. Den unga kronprinsessan lemnade i Söndags afton sitt älskade hem för att begifva sig till ett annat land och inträda i främmande förhållanden. Förgråten, utan att kasta en blick på folkmassorna, som tysta helsade henne till afsked, satt hon der i vagnen tillsammans med far och mor och man, och mot ens vilja tårades en stackars åskådares ögon vid anblicken af den unga qvinnan. Det var annat det mot då hon på aftonen den 28 Juli, efter vigseln, satt der småleende och rodnande i den granna, förgyllda sju-glasvagnen, helsad af tusenden, som tillsände henne sina tillönskningar af lycka och välsignelse. Men, så är det häri lifvet: glädjen och sorgen följa hvarandra tätt i spåren. Den väna furstinnan har i dag gjort sitt intåg i det land, der hon hädanefter skall vistas, all sorg är aflagd för dagen, såsom det heter, tusenden helsa henne välkommen, men midt under allt jublet återvänder väl dock hennes tanke vemodsfullt till det henne så kära Stockholm. Våra tidningar ha så utförligt som möjligt redogjort för alla festligheter, som här vankats, i trots af den ogenhet, som af vederbörande visats tidningarnas referenter. Det må dock tilläggas, att samma vederbörande ej visat mannamån för någon: de voro lika ogena mot de från Köpenhamn hitsända danska korrespondenterne. Med undantag af en biljett till slottskapellet tilläts ingen tidningskorrespondent att närvara vid festerna inomhus; utomhus erhölls allernådigst tillstånd att få uppehålla sig. Nej, man skulle vara kapten vid något obefintligt regemente för att få på närmare håll åse ståten, och ändå ville vederbörande så gerna ha allting på det allra —-— — —