Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1869, sida 3

besök, men det gällde endast monsieur, och sedan han varit instängd med honom öfver två timmar i ,,studerkammaren, gick han sin väg, utan att alls visa sig i salongen. För det andra, försiggick en stor förändring med sjelfve mr Delahaye. Han blef tyst och vresig och retlig, spratt till vid minsta ljud, förlorade aptit och sömn och företog sig att stänga in sig i sitt rum en afton. fan hade. ögonskenligen någonting på sinnet; men hvad detta någonting var, kunde ingen upptäcka. Hvarje antydan derpå gjorde honom värre än någonsin; och en gång, då madame vågade förebrå honom offentligt, blef han mera eftertryckligt ond, än jag kunde hatva trott vara möjligt. Hvad hans sammankomst mel mr Hamel beträffar, var det en punkt, rörande hvilken han var alldeles otillgänglig. — Kyrkoaffärer! sade han, skakande på hufvudet så vigtigt som sjelfve lord Burleigb, och undanböjde vidare detaljer. Marguerite var också drömmande och tankspridd och i allt olik sitt fordna glada jag. Jag såg henne nu sällan leka med Pedro, eller hörde dessa klingande skratt, som förr genljödo så muntert längs korridorerna. Men hennes drömmerier voro alla lyckliga. Om hon också spratt till hvarje gång porten öppnades eller stängdes, eller rodnade och darrade, då någon ryttare hördes på vägen, var det säkert icke med samma rörelse som den, hvilken gjorde mr Delahayes kind blek och förorsakade att han så ofta drog sig tillbaka till sitt enskildta rum. Jag vill icke säga, att allt detta törvånade mig så mycket, eller att jag var lika okunnig som stackars madame Dela