Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1869, sida 2

fr THAÅ UTRIEKES. TYSKLAND. Angående den af oss förut omtalade explosionen uti en stenkolsgrufva i Sachsen skrifves: Omkring kl. 5 kände de utanför Gottes-Segenschaktet fungerande tjenstemännen en stöt och hörde en knall som af ett kanonskott, hvilket allt visserligen väckte deras uppmärksamhet, men dock utan ait de anade det värsta De förmodade endast, att någon maskin blifvit skadad. Då emellertid en stark svafvellukt, som uppsteg från schaktet, och den omständigheten, att det icke gafs några eignaler, antydde en olycka, åtminstone i hvad ingick det arbetsmanskap, som skulle gifva signalerna, blef en uppsyningsman beordrad att undersöka förhållandet. Destovärre kunde han ej tränga långt ned i grufvan, men såg tillräckligt för att vid sin återkomst kunna meddela; att det stod illa till, samt att man måste frukta, det alla de i schaktet varande arbetarne blifvit dväfda genom explosionen. Alla arbetskrafter användes nu för att rädda hvad som ännu kunde räddas. Dektovärre måste dock hela räddningsarbetet snart inskränkas till att framdraga de qväfda. Detta arbete går li mycket långsamt, enär explosionen äfven ört hela den inre byggnaden af schaktet. Uvarje steg, man vill framiränga i grufvan, måste ske med största försigtighet, och de förstörda sträckorna hafva — så långt räddningsarbetet sträckt sig — åter måst sättas i farbart skick. De flesta liken ha blifvit undandragna de samlade folkmassornas blickar; 4 hafva dock blifvit lagda i ett rum, der deras slägtingar kunna betrakta dem. De lågo der svarta och förbrända på grönt björklöf, och en täckt korg inneslöt lemningarne af en annan förolyckad. Man kan icke beskrifva de anhörigas jämmer. Orsaken till denna olycka är ännu icke fullt klar, och skall väl icke heller blifva det. Om en af arbetarne med ett brinnande ljus oförsigtigtvis skyndat före den tjensteman, som hvarje dag, för att pröfva luften, undersöker dessa underjordiska rum, och gaserna derigenom blifvit antända, eller om de varma dagar, som vi under en längre tid haft, bade förhindrat tillförseln af frisk luft genom Gottes-Segen-schaktet och derifrån vidare genom Hoffnungs-schaktet — hvem kan få veta det? Endast så mycket torde vara visst, att det — t. o. m. med den mest ansträngda verksamhet — skall åtgå flera veckor, innan begge schakten ånyo kunna befaras. Mer än 20 å 30 förolyckade om dagen skall man väl knappast kunna upptaga, så mycket mindre, som det är omöjligt att från den andra sidan intränga i Hoffnungs-schaktet, enär svafvelröken endast långsamt går ut derifrån, sedan det direkta luftdraget genom begge schakten förhindrats genom de instörtade partierna. Auktoriteterna ha för öfrigt påbjudit afspärrning för att hindra folkskockningar, hvilka skulle hindra räddningsarbetet. Baron v. Burgh. som eger begge olycksschakten, befinner sig för närvarande på en resa i Schweiz. Från officiel sida meddelas, att antalet at de förolyckade ännu icke kan uppgifvas af det skäl, att 5 uppsyningsmän, som hade listor öfver de arbetare, som begåfvo sig till arbete i schakten, äro bland de förolyckade. Likväl är deras antal minst — 321. Ett slags tröst i olyckan är, att de icke blifvit lefvande begrafna. Röken var nemligen gå qväfvande, att en ung man, som straxt i början vågade sig in i den öppna delen af schaktet, likaledes der fann sin död. Olyckan kan för öfrigt ej hafva timat genast vid nedstigningen, utan först efter manskapets fördelning på de särskilda sträckningarne. I bvarje fall var det i en eller annan I del af Gottes-Segen-schaktet, der den qväfvande rök samlat sig, bvars explosion derefter fortsattes till det i förbindelse dermed stående Hoffnungsschaktet, der en liknande knall först efteråt hördes. Omkring två tredjedelar af de förolyckade voro familjefader. — ÖSTERRIKE. Den ungerska delegationen i Wien diskuterade i Lördags utrikesministerns budget. På rikskanslerns vägnar afgaf den ungerske sektionschefen Orczy följande förklaring (som synes vara framkallad genom delegationens kritik öfver Beusts utrikespolitik): ,,Utrikesministeren låter icke leda sig af några personliga motiver, utan rättar sig efter de principiella föreskrifter, som mottagits af de lagstiftande myndigheterna. Dess hufvudprinciper äro: fredens upprätthållande, strängt iakttagande af neutraliteten, aktning för utländska makters rättigheter, men tillika häfdande af den aktning, som andra makter äro skyldiga Österrike. Efter detta yttrande i beviljade den ungerska delegationen den af rikskanslern begärda summan, dock med undantag afutgifterna för några minäre betydande nordtyska ambassader. Sålunda beslöts, att ambassadposterna i Ham:a:a224