Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1869, sida 2

Det vill säga, att 1 person af 114 utaf befolkningen hade blifvit åtalad och 1 af 140 fälld. Under samma år innehöllo Sveriges fängelser 13,200 fångar. I Skottland var vid samma tid 1 af 809 af befolkningen anklagad och 1 af 1,099 fälld. Till och med London, med alla sina laster och brott, stod högre än Sveriges landsbygder. — Åfven pauperismen tilltog i förfärliga proportioner. Denna mörka skildring innehåller visserligen åtskilliga öfverdrifter (så har författaren förblandat den svenska kannan med den engelska gal on, som dock är ett nära dubbelt så stort mått) och synes vara hemtad ur de ströskrifter, som i början af 1850-talet utkommo mot bränvinsförtäringen; det ligger dock deri tillräckligt sanning, för att utgöra en sorglig, men helsosam erinran om det tillstånd, hvari vårt folk befann sig i denna tid. Han omnämner sedermera genomförandet af den nya lagstiftningen och ser kanske dess verkningar i en allttör ljus dager. ,Verkningen deraf, yttrar han, har varit en reform i de nationella vanorna af den mest anmärkningsvärda och glädjande beskaffenhet. Sveriges befolkning, och särskilt allmogen, har blifvit mönster af nykterhet. Brotten af alla slag hafva minskats ofantligt. För den svenska bonden är det nu nästan omöjligt att få sig ett rus. Bränvinet är bannlyst inom det område, hvarå han kunde nå detsamma, och en turist kan, såsom fallet varit med mig, resa 50 till 100 miles på Sveriges landsvägar utan att kunna tå en droppe bränvin, ville han ock ge en sovereign för ett glas. Gästgifvaregärdarne äro ännu förfriskningsställen, men bränvin finnes ej på reseräkningen. Deremot kan man få bier, kaffe, th, m. m. Krogar finnas ännu i städerna, men de äro få och långt emellan, när man jemför förhållandet med hvad som eger rum i Glasgoiv, eller äfven små städer såsom Rutherglen och Polloksbavks. — — — Resultatet är ett vigtigt steg från dryckenskap till nykterhet hos hela folket. Jag lemnar denna uppgift på auktoriteten af svenska riksdagsmän, tidningsredaktörer, engelsmän bosatta i Sverige och andra officiella personer etc., ocH det öfverensstämmer med mina egna iakttagelser. Jag har sett flera druckna personer i Brigate eller Saltmarket inom en halftimme än jag satt under en hel vecka i Sverige; och jag sökte dock efter personer irusigt tillstånd. Jag vågar derföre tro, att den svenska lagstiftningen har löst det stora bränvins-problemet på ett tillfredsställande sätt. — Brotten hafra, såsom sagdt, aftagit ofantligt och aftaga fortfarande. Offentliga afrättningar hafva blifvit mycket sällsynta. Det vilda öfverfallandet afpersoner har mycket aftagit, och hvarje bildad man, som jag talade vid, betviflar ej, att ju den tilltagande nykterheten öch förminskningen af brotten stå till hvarandra såsom orsak och verkan. Den välvillige brefskrifvaren har utan tvifrel rätt i mycket af hvad han här sagt: Dock kunna vi beklagligen ej-berömma oss af, att nykterheten blifvit så förherrskande som han synes antaga. Ännu finnas, särdeles inom våra städer, många individer; som lägga en hufvudsaklig del af sin arbetsförtjenst på krogarne. Böterna för fylleriförseelser eller deras afsittande i fängelset bringa familjerna ytterligare i elände. Ännu råder bland de förmögnare klasserna barbariska plägseder i fråga om mat och dryck, hvilka förlama och förstöra arbetshåg och kraft. De sednare årens ekonomiska betryck har betydligt ökat både antalet af tinderstödstagare och medbrottslingar, ty nöden och brottet följa hvarandra i spåren. Den ljusa taflan lider alltså tyvärr af många moln; men vi hafva glädjande anledningar till den förhoppning, att de skola alltmer förskingras, och att upplysning och sedlighet skola blifva alltmer förherrskande hos vårt i grunden rikt begåfvade och högsinnade folk. Vi skola då äfven vara värdiga de goda omdömen; som främlingen kan gifva oss; ja, vi skola måhända, obemärkta som vi ännu äro, kunna förelysa den öfriga verlden med mer än ett föredöme af de ädla och stora handlingar, som måste uppspira ur ett förädladt tänkesätt. Staden och Länet. . Marknaden; Oaktadt den sedvanliga Larsmessomarknaden aflysts med undantag af väfmarknaden, så har i dag ej allenast denna. utan äfven fskoch krea