— I hvarje hänseende; ty det är naturens fullkomlighet uttryckt genom konstens fullkomlighet. Detta är ett kopparstick efter en målning, och båda äro mästerstycken i sitt slag. — Hvad jag skulle tycka om att se målningen! sade hon suckande. — Önska heldre att so det verkliga stället, fortsatte mr Hamel. — Önska att stå i denna förtrollande ödemark, omgifven e blå berg och en ännu blåare himpe ei, bes strödd med ruiner af tempel, vattenled. ningar och grafvar, ötversållad af blommor ikt det första paradiset, och enslig som Amerikas prairier eller Asiens betesmarker, Marguerite skakade rgset på hufvudet. — Jag skulle önska örgälves, sade hon, ty det är icke troligt att jag någonsin amner till Italien. Jag är emellertid 1 att se kopparsticket och skulle ännu heldre vilja se målningen. — Kopparstickot är i jemförelse med målningen. hvad målningen är i jemförelse med naturen, sade mr Iamel. — Men hur litet är likväl ej detta! På sin höjd en ofullkomlig hänsyftning på inbil ingen eller minnet! Karl west pas une etnude de la räulitä positive — cesk une recherche de la vårila tddale, sade jag, läsande högt ur en bok, som låg öppen på bordet. Mr Hamel såg hastigt upp, ty det var icke ofta jag deltog i dessa samtal. — Rätt, raademoiselle, sade han. — Min klagan var sceptisk, och jag förtjenar tillrättavisning. — Nej, svarade jag leende, — det är George Sand, som rättar er sir — icke jag. — Men edra egna åsigter?