Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1869, sida 2

—— — 2 2 VD OM C11 preussisk officerskärs åsigter om upprätthållande af diciplin och respekten för de sbesallande. När saken icke röner de minssta svårigheter i Sverige, söker förf. orssaken dertill i den omständigheten, att ett ssrunddrag hos svenskar af alla stånd är en hög grad af anspråkslöshet, (Bescheidenheit) hvilken, fjerran från hvarje förhäfvande, likväl ingalunda utesluter känslan af eget värde och framträder i en lädel höflighet och takt i bemötandet mot hvar man. Kastar jag en blick — yttrar förf. — på den af officerarne tillryggalagda studiebanan, så tror jag mig vara berättigad till den förklaring, att de svenska officerarnes bildningsgrad uthärdar jemförelsen med hvarje annan armå, varande mången arme kanske öfverlägsen. — Särskilt vitsordar förf. den kännedom man i Sverige har om andra länders armåförhållanden. — Om Remingtongeväret säges i förbigående, att om man funne medel att förbättra dess träffsäkerhet, ,,så vore detta gevär i stånd att konkurrera med tändnälsgeväret. Fört. ordar vidare om avancementet i svenska armen, hvarvid han fäster sig vid våra officerares oafsättlighet — officeren är i Sverige statsembetsman — samt deras rättighet att gifta sig utan serskild tillåtelse. —,Jag märkte, yttrar förf., att de ogifta officerarne betraktade de preussiska föreskrifterna i detta fall såsom en grym inskränkning i friheten, under det de gifta ansågo dem vara mycket välgörande (?). I Under kapitlet om uniformeringen, anmärker förf., att de förmögnare officerarne äro mycket belåtna med bärandet af ci-! vila kläder utom tjensten. För de mindre! bemedlade uppstå genom de dubbla uppsättningarne betydliga och onödiga kostnader, ,så mycket mer, som svenskarne af i de bildade klasserna, såsom efterhärmare af fransmännen, städse gå ytterst elegant klädda. Att disciplinen ej lider af den civila drägten beror åter på den goda nationalkaraktären: en med värdighet och sjelfkänsla förenad anspråkslöshet. ,Utan att uppgifva dessa egenskaper i hafva de bildade svenskarne, såsom hvilkas representanter man kan betrakta officerarne, antagit från fransmännen den för desse egendomliga artigheten och höfligheten, hvilket gör ett så mycket behag-! ligare intryck, som man måste erkänna, att det här icke gäller blott de yttre for-! merna. I Detta väsen råder ock i tjenstens utöfning. Skrik och skymford mot soldaterna äro här nästan otänkbara saker; öfningarne utföras med stort lugn, dervid ofsicern undervisar och gör uppmärksam på fel, väl också klandrar och straffar, men aldrig blir häftig. I Att inga dueller hos oss förekomma — hvari förfan finner någonting sannt i grunden, men hvilket han dock ej kan ålldeles gå in på — beror väl åter derpå, att de egenskaper, som framkalla sådana strider, neml. arrogans, högfärd och skrytsamhet, ligga så utomordentligt sjerran från det svenska lynnet. I Förf:n saknar hos truppen den precision i rörelser, som finnes i den preussiska armåen, hvilket beror på den korta öfningstiden i vårt land, men han tyckes finna en motvigt i den enskilte soldatens goda utbildning i gymnastiskt hänseende. I Våra underofficerare berömmas, med särskild hänsyn till deras kroppsliga egenskaper, hvarigenom de framstå såsom råÄkta militäriskt sköna, imponerande företeelser. Jag har — utropar förf:n — här funnit många män, hvilka hvarje konstnär, utan idealisering, skulle kunna! begagna såsom modeller för de herrligaste soldatfigurer. I sina slutbetraktelser yttrar förf:n: Sverige är i denna stund en stat, som skulle begå ett politiskt fel, om den ville inlåta sig i ett anfallskrig mot en utländsk makt. Derföre är också dess arm mera organiserad och utbildad för defensiven. De indelta trupperna, med deras knappt mer än ytliga utbildning under rekryttiden och knappt nämnvärda utbildning derefter under de årliga regementsmötena under fyra veckor, torde väl, trots den enskilte mannens fysiska kraft och trots den hos alla svenskar inneboende tapperhet, i denna tid icke våga mäta sig med någon frem-: mande armå, som under årslång öfning vunnit en ojemtörligt större färdighet. Vi böra erinra derom, att det är en preussisk officer, införlifvad i detta lands system, som här talar, och vi kunna då arare förundra oss öfver, att hans omme utfallit så fördelaktigt som det gjort!? örande våra förhållanden. På ett annat område är det en fransnan, som talar. Det är hr Jules Nougaret, k om egnat en liten broschyr om 37 sid. n t undervisningsväsendet i Srerge. Äfven denna skrift finna vi de vackraste loford — gnade den svenska nationalkarakter och!? le svenska förhållanden, som utgöra det 0 ärskilta ämnet för förf:ns framställning, i ) J ) l j g 1 — —— 02 OL. M — AF— — vartill vi vilja återkomma en annan dag. SS lå Staden och Länet. in Tienstledighet. K. M:t har beriljat sti ndshöfdingen i Göteborgs och Bohus län .. m. grefve Albert Ehrensvärd sex vec-jst ors tjenstledighet, räknadt från den 31tå mevarande månad. med rättiohef att les.