Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1869, sida 1

— — — guerite på min dörr böcker i handen. — Skall jag läsa här, mademoiselle, eller i salongen? frågade hon. — Här, älskade, emedan här är svalare, och vi ej blifva så ofta afbrutna. Men vänta några ögonblick medan jag kollationerar dessa siffror! Hon lade böckerna på bordet, flyttade sn pall intill mig och satte sig vid mina fötter. — dag skall vara mycket tyst, mademoiselle, sade hon sakta och lade sitt hufvud, med en suck, i mitt knä. Omsider bemäktigade hon sig min venstra hand och mer än en gång, under det jag fortsatte med mitt arbete, tryckte hon ömt sina läppar derpå. De voro heta och torra, och då jag slutligen lade ifrån mig pennan och betraktade henne, såg jag, att, hennes ansigte var mycket blekt. — Petite, sade jag, strykande min hand smekande öfver hennes hår, — du är tyst och bedrörvad i dag. — Jag är trött, mademoiselle, — Trött! Af hvad, cherie? — Af att tänka, sade hon med en djup suck. En paus uppstod. — Och skall jag säga dig, hvad du tänkt på, Marguerite? frågade jag, tagande nennes hufvud mellan båda mina händer och lutande mig ned tills mina läppar hvilade på hennes panna, — Ja — om ni är en trollkarl eller en cloirvoyante! — Jag är ingendera — och likväl är jag nästan säker att du tänkt på hvad din onkel sade oss vid frukosten om stackars kusin Charles.