nkel Alexander skrapade i detta ögonblick sin tallrik med ett stycke bröd, för att icke gå misste om något af såsen Han såg upp med ett diaboliskt grin. — Hä! sade han. — IINad står nu på? Någonting galet? — Galet! utropade hans äldre bror, fläktande sig patetiskt med näsduken. — Sir — edra vulgära anlag skola blifva min död! Hvaråt onkel Alezander skrattade rent ut, sköt ifrån sig tallriken, smackade med läpparne och steg upp från bordet, — Jag kommer att vara borta hela dagen, sade han, — och om jag får se Charles, skall jag bjuda honom hit på middag om Söndag — så ni veta hvad ni ha att rätta er efter, Med dessa ord tog han sin hatt och gick mot dörren, På tröskeln stannade han och drog upp en tidning ur fickan. — Det står några statistiska uppgifter här, som jag önskar få kopierade, sade han. — Hvem vill göra det åt mig? Ne — icke du, markatta, jag våger oj anför tro det åt dig. Hans ögon voro fästade på mig under det han talade, derföre steg jag upp och räckte ut min hand efter tidningen, — Om ni vill anförtro det åt mig, sir, sade jag, — skall jag försöka att göra det korrekt. Han nickade, mumlade någonting, som lät likt ,, mycket förbunden, och skyndade ur rummet, : Vi stego derefter upp från bordet, och jag bar tidningen till mitt eget rum samt kanierade qe statistiska uppgifterna myeket väl på två stora och linierade er Just som jag hade slutat, klappa e Mar