Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1869, sida 2

UTRIKES ÖSTERRIKE. Det olyckligt bekanta karmeliterklosiret i Krakau underkastades den 28 Juli en grundlig husvisitation, hvilken upptog hela den nämnda dagen. Under denna undersökning måste de vanliga innevånarne lemna klostret och uppehålla sig i klosterträdgården. Om denna och några andra visitationer skr : De i klostret inträdande fingo åse inrättningar sådane man väl kunde förmoda endast skulle tillhört den mest barbariska delen af medeltide: 1 refektoriet befanns en dödskalle, förmodligen till nunnornas synnerliga uppbyggelse. Till höger om detta rum är en botkammare, ett sermligt museum för tortyrinstrumenter. Tidningen ,Kraj lemnar en temligen fullständig förteckning derötver. Framförallt fästes uppmärksamheten på tv kors, som botgörerskorna måst bära på ryggen; korsen äro af svart trä och mycket tunga. Bre Ivid dem hänga två tunga marmorstenar i lång ramar, hvilka slungats mot synderskornas bröst. Derötver hänga några törnekronor, hvilka tryckts på synderskornas hufvuden; samtliga dessa kronor äro försedda med långa, hvassa, spikar. Desslikes har man anträffat långa, trånga gördlar, ,,beväpnade med spikar och nålar.i hvilka nunnorna till straff blifvit insnörade. Icke heller saknas de knutpiskor, med hvilka motspänstiga nunnor trak ter — — Endast några få papper har anträffats efter Lewkowics, den munk, som nyligen så plötsligt afled. Meddelandet om upptäckten af den olyckliga nunnans behandlingssätt lärer helt och hället föranledt hans död. Barbara Ubryks syster har, sedan hon så oförmodadt erfarit, att den förstnämnda ännu fanns vid lif, ankommit från Warschau till Krakau. FRANKRIKE. Det af statsrådet utarbetade betänkandet angående förändringarne i konstitutionen, som blifvit senaten förelagdt till diskussion, innehåller 12 artiklar så lydande: Art. 1. Kejsaren och lagstiftande församlingen hafva initiativet i lagstiftningsärenden. Art. 2. Ministrarne äro endast beroende af kejsaren; de rådslå i statsrådet under hans ordförandeskap, äro ansvariga, och kunna endast af senaten ställas under åtal. Art. 3. Ministrarne kunna vara medlemmar af senaten eller af lagstiftande församlingen; de hafva rättighet att vara närvarande både i den ena och andra församlingen, och böra höras, då sådant fordras. Art. 4. Senatens möten äro offentliga. Om 5 medlemmar göra anspråk derpå, är detta nog för att förhandlingarne skola föras inom lykta dörrar. Senaten antager sjelf sin arbetsordning. Art. 5. Senaten kan besluta, att en lag skall föreläggas lagstiftande församlingen till förnyad diskussion, om tillika angifves de förändringar, som lagen enligt dess åsigt bör undergå. Senaten kan i allt fall genom ett motiveradt beslut motsätta sig utfärdandet af en lag. Art. 6. Lagstiftande församlingen fastställer sjelf sin arbetsordning. Vid hvarje sessions öppnande väljer den sin president, sina vice-presidenter och sina sekreterare. Likaledes utnämner den sina questorer. . . Art. 7. Hvarje medlem af senaten eller lagstiftande församlingen har rättighet att framställa en interpellation till regeringen. Motiverade dagordningar kunna antagas. Då regeringen så fordrar, skall en motiverad dagordning sändas till byråerna. Art. 8. Intet ändringsförslag kan framställas rill förhandling, utan att förut hafva varit sändt till det utskott, som är nedsatt angående lagförslaget, och meddeladt regeringen. Om regeringen ej antager ändringsförslaget, skall statsrådet förklara sig deröfver; derefter tager lagstiftande församlingen slutligt beslut. Ä Art. 9. Utgirtsbudgeten förelägges lagstiftande församlingen i kapitel och paragrafer. Art. 10. Förändringar, som för framtiden genom internationella traktater införas i tulloch posttarifler na, skola endast vara bindande, om de genom lag staufästas. Art. 15 Senatens, lagstiftande församlingens och statsrådets förhållande till kejsaren och inbördes ordnas af kejserlig anordning. . Art. 12. Alla bestämmelser, som strida mot nuvarande senatsconzulta, äro i den hädanefter gällande. a Ä Innehållet af ofvanstående förslag till senatsconsulta sviker icke de förvantaingar, som det liberala partiet i Frankrike och alla den kejserliga regeringens upbriktiga vänner haft derom. Man åter inner deruti icke endast de i det kejserliga budskapet nämnde sex punkterna, utan icke få andra betydelsefulla frisinnade bestämmelser, hvilka åt hela betänkandet gifva långt mera karakter af förslag till en ny författning, än såsom uttryck at de koncessioner, som budskapet utlofvat. Att kejsaren sjelf uppfattar förslaget som en grundlig förändring i hela regeringssystemet och de stora offentliga myndigheter nas verksamhetsområden, framgår äfven a