Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1869, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. (Från Hudiksvall.) Oroligheterna i Skärstrad. 1 , Hudiksvalls-Po. sten läses: Ransakningen angående våldsamheterna vid sist hållna liqvidationsmöte i Skärstrad, frår förra tinget uppskjuten till den 24 sistl. Juli, for sattes vid urtima ting inför Jerfsö tingslags hå radsrätt nämnde dag. Likasom vid förra rättegångstillfällena närvorc vice häradshöfding Christierson, såsom särskildf ombud för justitiekansleren och landsfiskal Pira såsom af konungens befallningshafvande tillförordnad allmän åklagare i de af kronofogden Winter mot åtskilliga personer anställda åtal för delaktighet i upplopp m. m. Efter upprop af målsegandena företogs protokollsjustering, hvarefter förhöret med de till detta ting instämda nya vittnen påbörjades och derigenom ytterligare bevisning om de fleste af de angifna vålden förebragtes. Stående i olikhet med hvad förr blifvit upplyst intygade nu ett vittne, en soldat, att löjtnant Schöning genom kommando-orden , färdigt gevär och age fyr, hade föranledt, det truppen aflossat några skott. Vittnet var sjelf en af dem, som skjöto; hans skott, liksom vittnet ock trodde de öfriges, riktades, i förd. af löjtnant Schönings förut skedda tillsägelse, i luften. Med anledning af en förmodan, att hr W. skulle varit den, som afskjutit den kula, hvilken träffat och gått midt igenom benet på Anders Ersson i Sörvåga, hade vid ett föregående rättegångstillfälle målsegandenas ombud för att utröna den af hr W. begagnade pistolens kaliber begärt dennes företeende inför häradsrätten, hvilket af hr W. äfven bifölls. Hr W. ingaf nu i stället ett af tvenne personer, hvilka förr hörts i målet såsom vittnen, på deras aflagda vittnesed underskrifvet intyg, hvarpå ett aftyck i lack af revolverns Dpr var fästadt, att nämnde aftryck verkl gen var gjordt från den af hr W. vid omtalade liqvidationsmöte begagnade revolvern; innebafvaren ar densamma, en at dessa vittnen, grade att lemna dep ur sina händer. Laddnin: gen af rexolvern hade uppdragits åt Johan Persson i Hofsberg (densamme, som vid en skarpskyttetäflingsskjutning härstädes vann Issta priset och samma dag på fru Sundboms dlstuga af våda råkade skjuta ihjäl en kamrat), emedan han, dels, från det han var ganska ung, varit van att handhafva skjutvapen och dels dessutom flera gånger förr hade laddat samma revolyer. Han hördes nu sam yittag och spplyste, att han lagt 9 å 10 hagel åt namro eller 9 i storlek i hvarje pipa, men att ett hagel af n:o 12 eller 13 ledigt går in i Pia och ansåg det förevisade lackaftrycket ungetärligen angifva pipmynningarnes storlek, Ett annat vittne, furir af den ditkommenderade styrkan, hade härt tolket under hela ligridationsmötet 2 samtala. i hätska och hatfulla ordalag om hr W. Tredje dagen såg vittnet hr W. blifva äfversallen af 3 eller 4 karlar, som rusade på honom och hängde sig fast vid honom under utrop: , Det vore dåligt, om vi inte kunde ta ner en sån der. Hr W. hade dock snart skakat dem af sig och tilldelat den, som längst höll sig qvar, ett slag med revolvern. Efter denna sist beskrifna händelse hade vittnet ej hört något skott lasgas. såväl till följd deraf att löjtnant Schöning, hvars förnyade hörande häradsrätten funnit nödigt, hindrad af laga förfall, ej infunnit sig, som på yrkande af justitiekanslers-ombudet, hvilket ansåg