Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1869, sida 2

ÅCentral-Asien, hvilka väl ännu bilda en materiell skiljevägg mellan de tvenne länderna, men som deremot upphört att vara en moralisk skiljevägg och isynnerhet en arona för konflikter och antagonism. Dessa ord skola finna ett troget eko i Ryssland. Det är emellertid karakteristiskt nog, att de i Indien bosatta engelsmännen icke ha en så optimistisk åsigt om saken i fråga, utan anse stora. faror hota det brittiska väldet genom ryssarnes framträngande i Central-Asien. NIEN. i Från Madrid skrifves den 29 Juli: Man kan icke föreställa sig, huru carlisterna , hade gjort allt för uppresningen, och huru mycket de väntade sig af densamma; likväl har den totalt misslyckats. De hade också — tack vare den demokratiska konstitutionen! — full handlingsfrihet. Så hade de utnämnt ,,kungliga generalkaptener för alla provinser, desslikes kongl kommissarier för alla orter, som kunde anses för s xebolitiska medelpunkter. Öfverallt voro de godt söfverens med presterna, hvilka sökte egga folket till uppresning; man utdelade vapen och baskiska hufvudbonader, man köpte hästar och sökte förleda trupperna. Slutligen hade man bestämt Jakobssdagen till upprorets utbrott, enär den helige Jakob är det Katholska Spaniens krigiska skyddspatron. Man hoppades naturligtvis, att företaget ulle lyckas; men regeringen och — framför alla — Prim var på sin post. Den bestämda dagen kom, men ingen enda soldat rörde på sig; hvarsken Pamplona. som med citadellet skulle uttala sig för Don Carlos, eller Figueras, eller Victoria reste sig. Carlisterna räknade särskildt på Pamplona, der pretendenten skulle tagit sitt hufvudqvarter. Det var utan tvifvel derföre, som han uppehöll sig i närheten af Pyrenerna, samt med honom general Elio och andra officerare. Endast La ManfoR He 1 — 1 man, till största delen bönder, men anförda af carlistiska officerare och de inflytelserikaste personerna i provinsen, grepo till vapen; men i saknad af allt understöd, blefvo de ögonblickligen slagna ar 5 bataljoner infanteri och 2 kavallerisqvadroner. Detta misslyckade försök skall beröfva den carlistiska saken all dess nimbus, och man kan antaga, att lång tid skall förgå, innan Don Carlos på nytt skall kunna företaga något. Förbittringen mot presterskapet, hvars medbrottslighet är uppendagad, blir starkare med hvarje dag. Förtroendet för Prim tilltager, ty man har sett, att han korsar carlisternas planer genom den frihet, han lemnade åt konspirationen. Nästa månad skall han resa till Vichy. Man väntar nu en konspiration till förmån för exprinsen af Asturien; men regeringen fruktar lika litet isabellisterna som carlisterna. Prim är en gammal konspiratör, och hans kolleger Sagosta, Zorilla och Becerra äro det icke mindre. De känna yrket tillräckligt för att förstå anläggandet af kontraminor mot anslagen af revolutionens fiender. Man har såväl här som i utlandet anmärkt, att regenten icke ett ögonblick lemnade San Ildefonso; men man förgäter härvid, att han var på det noggrannaste underrättad om allt, som föregick. Om rörelsen hade fått den ringaste betydelse, skulle han genast återvändt till Madrid. Man har i ministerrådet diskuterat frågan, huruvida dödsstraffet skall tillämpas på de upproriska i Pamplona; man tror likväl, att de skola behandlas med mera mildhet. En i Pamplona sårad markis Ormazaz tillhör en af de förnämsta familjerna i Navarra; hans hustru har kommit till Madrid för att begära nåd för mannen. Det är sannolikt, att endast de officerare skola dömas till döden, hvilka sökt förmå garnisonen i Pamplona att sluta sig till uppresningen. I berättelserna om de carlistiska uroligheterna har general Sabariego varit omnämnd. Denne är gammal carlist och tjenade redan under Karl V, den nuvarande pretendentens farfar. I st. f. att antaga fördraget i Vergara, emigrerade han till Frankrike. Nägra år derefter flyttade han emellertid till Ciudad Real, der han genom sin älskvärdhet förvärfvade sig allas aktning. Utan förmögenhet, egnade han sig åt målarekonsten, och hans sällsynta talang gjorde, det hans taflor alltid med lätthet såldes. Sabariego har befunnit sig i spetsen för ett band uti Toledobergen, men lärer nyligen begifvit sig till portugisiska gränsen för att afvakta händelserna. AMERIKA. Det har ofta omtalats, att det vore fråga om att till Förenta Staterna försälja ön Cuba. Härom skrifves från London den 31 Juli: ,Hvad , Times för någon tid stämdt, att denna fråga utgör föremål för underhandlingar mellan kabinetten i Washington och Madrid. Grant och Fish å ena sidan, Serrano och Prim å den andra, ära vara benägna för en sådan åtgärd. Den förnämsta svårigheten ligger, som det påstås, icke i priset (anspråket från Spaniens sida är 150 millioner dollars, och letta anses icke i Washington vara för lögt), utan i betänkligheterna mot en sådan vandel med ett land, utan att befolkninsen uttalat sin önskan derom. Denna detänklighet gör begge parterna heder: ågan gäller nu att finna det lämpliga ttet. Förenta Staternas regering kunde sserligen tillsluta ögonen för fribytareoväsendet, och på det sättet förhjelpa Cuba utt lösslita sig från moderlandet; men den tora republiken låter icke förleda sig af lenna frestelse. ASIEN. Enligt en skrifvelse af den 14 Maj till Köln. Zeit. från Youkuhama har mikalon — på sin omgifnings råd, och för att cha, Don Quixotes tädernesland, höll ord; 3,000 dan hade att säga om Cubas försäljning! rer nog hafva grund. Det påstås be