Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1869, sida 2

tillhörande klostret, och någon annan föreslår att skicka efter farmern och fråga honom — ett förslag, som hastigt afböjes af mr Hamel. — Först och främst, säger han, — skulle den stackars mannen vara alltför nervös att komma ihåg någonting; för det ndra, är hans patois obegriplig, och, för det tredje, skall jag, om ni önska höra en gammal legend, med uöje komponera en för er. Detta tal mottages med bifallsyttringar; glasen fyllas åter med skummande nektar, och mr Hamel, i lutande ställning bredvid Marguerite, beredde sig till att berätta en historia. — Låt det blifva en mycket gammal legend, mr Hamel! skrattar madame Vaudon. — Den skall blifva så gammal ni behagar. Hvad säger ni om Frans den förstes tid? — Jag skulle föredraga korstågens tid. — Vare det så! Under tiden för det andra korståget, mina herrar och damer, då Ludvig, den sjunde af detta namn, öfverrumplades och förråddes i Lycaonias pass ... men vänta! kanske skulle ni föredraga den på vers? — Ö, ja, ja, på vers! ropades i korus, hvarpå mr Hamel lägger guitarren på sitt knä, tager handsken af sin venstra hand och slår an några vilda ackorder med den innu behandskade högra, gör ett ögonblicks uppehåll, ser på Marguerite, liksom för att hos henne söka inspiration, kastar illbaka sina lockar med ett obekymradt eende och qväder, snarare än sjunger, n legend om Boisguilbertes kloster och nunkar.