XVII Kap. Monsieurs lilla studerkammare. Mr Delahapye hade ett litet rum i nedra våningen, som vi kallade hans studerkammare. Det innehöll likväl inga böcker, utan var i stället försedt med en hel mängd lackerade stöflor, några starkt kolorerade gravyrer, föreställande sångare och balettdansöser, och ett bokskåp fullt af pomadburkar, hårtänger och cosmetiques. Hit brukade monsieur draga sig tillbaka efter frukosten med tidningarne; här , funderade han efter middagen, och här förmodades han afhandla alla egendomens affärer. Ett stort skrifbord, upptaget af en kassabok, en mängd räkningar och en tom bläckbutelj bidrogo att styrka denna illusion. Fönstren till detta rum vette åt den lilla skuggiga gången mellan huset och trädgården. — Min bästa mademoiselle, sade monsieur, mötande mig en morgon i denna gång, — ni är ett fruntimmer med geni. Edra själsförmögenheter äro — hm! — gigantiska. Intellektuelt taladt, mademoiselle, sväfvar ni öfver oss soam. Monsieur höll upp för att söka en likhet och tillade derpå majestätiskt: — som en ballong. Knappast vetande hur jag skulle besvara denna tvifvelaktiga artighet gjorde jag en