Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1869, sida 1

A AAAA — detta är egentligen en bisak; genomsöran det af de förutnämnda principerna i det inre skall med tiden göra sig konstnärligt gällande äfven i det yttre. Huruvida den derigenom tppkommande vår tids byggnadsstil skall behaga skönhetssinnet så sont den klassiska stilen, är visserligen en annan fråga: . Het torde öfverraska läsaren, att jag upptager värt nya aquarium bland byggnadsarbetena. Men börtill tror jag mig såtillvida vara berättigad, som aquariet till sin hufvudsakliga del ännu på läng? när ej är färdigt och till en början ännu endast i afseende på sjelfva byggnaden framställer sig som något respektabelt. Berlinaren kallar inredningen deraf en under-byggnad, och detär sannt, att om man i en gynnsam stund genomvahärar aquariet, så kan man med en smula sentasi tro sig försatt till , Tusen och en natts till verklighet blifna sagoverld. Den byggnad, inom hvilken detta under döljer sig, förråder ej med något slags pompös antydan sitt dyrbara innehåll. Belägen vid våra boulevarder ,,Unter den Linden, intager den bland de dervarande palatsen tillohmed en mycket anspråkslös plats. En från alla puffar fri, nästan tarfligt utseende inskription anvisar ingånger till .Berlins Aquarium. Det tyckes dock som om denna åt vetenskapen helgade inskription skulle ha ingått en bolagsaffär med dagens trenne afgudar, modet, mammon och den gamle förföraren Baechus, ty samma ingång förer till en modehandlerskas butik, en penningevexlares kontor och en restauration. Straxt bakom dessa farliga kompanjoner utvecklar aquariet sitt första underverk: en alltför söt, elegant klädd ung dame, hvilken här framställer sig såsom nymfen Aquaria sjelf och emottager vår inträdesafgift. Straxt derbredvid ålägas vi att aflemna käpp och paraply; med vilka djur vi än få att göra derinne, måste vi värnoch vapenlösa träda dem till mötes. Nu stiga vi uppför några trappsteg och inträda i aquariet. En vidsträckt grotta emottager oss; det är som om vi vandrade i det inre af ett berg. Taket och väggarne, hyälfda af ana slags söndersprängda stenar, erbjuda oss den oorganiska verldens hemligheter; än träda stenarne nära och tätt intill oss, än utvidga de sig till väldiga hålor. Här nedstörtar ett vattenfall 20 sot djupt, der vinka oss droppstenens tnderbara formationer; än leder oss vägen till luftoch ljusrika rymder, ån åter ned i dystra gångar, hvilka slingra sig frari kksom på och under hafsbottnen. Än är det ett brugande, underjordiskt vatten, än ett 016 bergsmönpens arbete påminnande schackt, än åter en öfver afgrunder förande bro; än eh genom klipporna framträngande och sig i magiska färger brytande Jjusstråle, än åter en liksom Styx af tystnad och mörker omgifren sjö, som tas ger vår uppmärksamhet i anspråk. Och öfveralls följer oss ett yppigt organiskt lif. Uppe vid ingången emottagas vi till venster af ormar; till höger af gräshoppor, alligatorer och andra hemska odjur från aflägsna zoner. Skrikef från otaliga foglar drager oss till den storartade volieren; bredvid denna roa sig de tystlåtna sköldpaddorna med stillsamma sällskapslekar. I sin vattenrika håla försöker bäfvern att bygga sitt hus. Och vidare sedan: här profver af artificiell fiskodling, och uti talrika, i klipporna inmurade glaslådor flodernas, sjöarnes och hafvete innevånare — åt alla har man sökt att bereda ett hem. Många af dessa aquaricts skyddslingar tyckas redan trifvas ganska bra deriOrmarne genera sig ej för att inför publikez med otäck långsamhet uppsluka den motsträfviga grodan; i volieren bygges flitigt på bon; fiskarne visa oförbehållsamt sin gåtlika konst att lätt och graciöst höja och sänka sig i sitt element. Visserligen går äfven här mången stackars individ i största tysthet all verldens väg, och det lider, i korthet sagdt, intet tvifvel, att ju aquariet — eller måhända rättare vivariet fullständigt uppfyller sitt ändamål samt lemnar rikt tillfälle att observera djurverlden i dess lif och — i dess död.