Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1869, sida 1

Frän Berlln. (Korrespondens till Handelstidningen.) Berlin den 1 Augusti 1869. 1. Ba mera påfallande ,striks har Berlin ännu aldrig upplefvat; än den; som våra muraregesåller just nu hälla på med. Sedan någon tid tillbaka har man åter börjat spekulera i att bygga; öfverallt ser man byggnadsställningar och påbörjade hus, men det ät en hemsk syn att ej varsebli några arbetare på desamma. På alla dessa byggnadsplatser var man vand att iakttaga ett rörligt industriellt lif som i En ihyrhop: det var välgörande att under många hundrade öfvade och glädtigt arbetande murares händer se byggnader saf betydligt omsång uppväxa likt svampar Jur jorden (vid privatbyggnader brukar man, hur omfångsrika de än må vara; aldrig använda längre tid än en vecka för uppförandet af en våning). Nu stå ställningarne toma — en anblick lika egendomlig som den af en teatersalong, hvilken man genomvandrar efter slutet af en lysande förestälihing: Må vi emellertid låta mästare och gesäller inom det hedervärda murareyrket förhandla med hraranåra om jstriken. Ju mera hårdnackadt partierna stå mot hvarandra, desto längre varar denna, och desto bästrp tillsalle ha u att ge oss omkrihg på byggnadästomterna. Lälom oss begagna detta tillfälle till en liten vandring genom Berlins moderna byggnader. Derute vid nordöstra sidan af staden i den offentligå parken Fricärichshain, i tärlieteti al eil monument öfter Fredrik den store och af en dystert inhägnad liten plats; det de på barrikaderna stupade hjeltartie at den berlinska Pare-revolutionen ligga begrafna; reser sig i olika riktningär ett äntal likförmigt ånlagda byggnader. Ännu har anläggningen ej hunnit långt, men man varseblir dock deri den likformigaplanen. Det är vårt stora, vårt första Lafsqukhus: Vårt. törsta! Det torde synas besynnerligt, att En stad sådan, som Berlin ännu ej egt något eget sjukhus, Geh likväl förhåller det sig icke endast så, som jag sagt, utan jag påstår äfven, att staden i ännu ett sekel skulle ha Njlpt sig med det hittillsvarande tillståndet; Om iäkks en medborgares insigt och ädelmod gifvit den. formligt tvingande änle ningen till en förändring. För att förklara detta, måste jag tilläggd, ätt en statsinstitution, Chariten, varit lagligen bestämd att fullgöra alla ett offentligt, polisrättsligt och kliniskt sjukhuas funktioner. Men detta storartadt anlagda och alltid så mycket som möjligt utvidgade lasarett förmådde, vid Berlims koloåsala framåtgående, i nyare tid på intet sätt längre att tillfredsställa fordringarne. Konfessionella sjukhus byggdes; våra drottningar täflade i att oupphörligt bereda nya tillfällen till sjukvård på välgörenhetsväg. Men alla dessa skapelser stå ännu ej i förhållande till den ärligen en siffra af 30-å 40,000 själar omfattande tillökningen i Berlins befolkning. Sålunda hänvisade man med rätta till stadens förpligtelse att äfven å sin sida verka för behofvets fyllande. Åt denna allmänna opinion gaf en högsint medborgare ett mycket angenämt eftertryck: han skänkte staden ett kapital af 100,000 thaler med det vilkor, att den skulle bygga ett sjukhus för mindst 600 sängar. Det der var nu visserligen mycket godt och väl, men de sakkunnige — bland våra stadsfullmäktige finnas flera af de utmärktaste läkare, såsom Virchow m. fl. — uttalade den betänklighet, att nu för tiden ingen förnuftig menniska mera bygger ett sjukhus af sådant omfång, emedan det är omöjligt att bannlysa lasarettsfebern derifrän. vilkoret kunde emellertid ej undanrödjas, såvida man ej ville afstå från hela gåfvan. Så öfverenskom man då att upprätta det efterlängtade sjukhuset efter ,,paviljongbyggnadssystemet, d. v. s. att inrätta en koloni af sex isoleradt stående sjukhus å 100 sängar, hvarigenom man uppfyllde den menniskoälskande gifvarens önskningar, fäste afseende vid de sakkunniges råd samt vann den fördelen att kunna ställa dessa sex sjukhus under en gemensam, helt och hållet koncentrerad, ledning. Vil. se sålunda en formlig stad af sjukhusbyggnader uppstå. Det torde ej vara öfverflödigt att tillägga, att sjukhusets inre inrättningar komma att stå i öfverensstämmelse med de mest bepröfvade erfarenheter och de rationellaste principer. För tio år sedan sade stadens fäder till hvarandra: ,,Berlin börjar bli en verldsstad; vi måste. visa verlden detta — ett värdigt utrustadt stadshus skall bäst representera verldsstaden. Och de byggde vid Königsstrasse ett nytt stadshus, för hvilket kostnaderna kalkylerades till 1 million thaler, men nu kostar sina modiga 3 millioner. Det är en praktbyggnad, det är sannt, lyckligt genomförd i byzantinsk stil, så omfångsrik, att den ensam för sig upptager ett helt qvarter, i sin helhet beräknad på ett imposant intryck, men äfven i de högst omsorgsfullt och artistiskt utarbetade detaljerna ej skyende den aldraskarpaste kritik, en monumental byggnad, hvars beseende — äfven till det inre — ej tillräckligt kan rekommenderas fremlin— AT. — 2 Q 2 11 — rp a