Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1869, sida 3

de tempererade och kalla: ett medel att upprätthålla menniskan i striden mot temperaturens ytterligheter. Vi hafva genom en helt naturlig tankegång — ,,Mimi, värmen — kommit in på kapitlet om isen. Låtom oss fortsätta det. Likasom det välsignade regnet, som faller, medan detta skrifves, är det ett välbehöfligt afkylande ämne, passande för årstiden. Icke långt från Göteborg, i grannskapet afjernvägen, ligga pittoreska insjöar med friskt, klart vatten. De ligga tillräckligt högt; för att årligen, frysa. Vintern tillverkar varan; menniskorna behöfva endast hemta den och skicka den om skeppsbord. Men svenskarne vilja förmodligen, att vintren skall göra det också. Norrmännen, som ställa mindre fordringar på honom, ha fördenskull förvärfvat monopolet på en storartad och indrägtig ishandel på Storbrittanien. Ofvantör Dröbak vid Kristianiafjorden ligga de sjöar, som förse England, Skotland och Irland med is. Af samerikanarne hafva norrmännen lärt metoden att inberga och förvara den dyrbara skörden från dessa sjöar. Det tillgår på följande sätt. Först bortsopas snön och bortskaffas det frusna snövatten, som stundom gör isens yta ojemn. Etter dessa förberedande åtgärder sättes isplogen till det blanka fältet. På vederbörligt afstånd Ifrån hvarandra uppdragas parallela fåror, tvärsöfver sjön; derefter andra parallela fåror, som skära de förra i rät vinkel. Linierna fördjupas till sex tum, och när det skett, erfordras endast ett lätt slag af isviggen, för att skilja block från: block. För några år sedan, innan handeln erhållit sin nuvarande utsträckning, utskeppades den sålunda erhållna isen genast, och svaran kunde då erhållas endast under våren. Nu deremot äro förrådshus inrättade, från hvilka isen hemtas under alla årstider, och rikligheten af det ena årets skörd kan sålunda ersätta knappheten af det andras. Det är icke sällsynt, att tre eller fyra år gammal is utskeppas, och om han ej, såsom vissa vinsorter, blir bättre med åren, blir han säkerligen icke sämre. I förrådshusen, sora helt enkelt äro långa skjul, hvilkas tak och väggar hafva ett mellanlag af sågspån, uppstapplas blocken på hvarandra, till cyklopiska murar, men man iakttager noga att lägga sågspån emellan dem både i lodrätt och vågrätt riktning, ty annars skulle de frysa ihop till en enda ofantlig ismassa. Engelska is-spekulanter hafva förgäfves sökt att täfla med norrmännen. Den engelska isen, hemtad från floder och dammar, ser klar och ren ut, men kan ej begagnas för dryck och matberedning, ty så snart han smälter, förråder han sitt ursprung och — luktar illa. Det är icke sannt — vi bedja, att detta särskildt uppmärksammas af dem, som hemta sin is från våra kanaler och vallgrafvar i Göteborg — det är icke sannt, hvad man temligen allmänt antagit, att frysningsprocessen befriar vattnet från all orenlighet. Den aflägsnar färgande ämnen, det är allt, men skadliga organiska ämnen stanna qvar. Och man har i Idet hänseendet gjort en ganska märkvärdig iakttagelse. Organiska ämnen, som genom isen en längre tid hindrats att förskämmas, ruttna med förökad hastighet, så snart temperaturen tillåter isen att smälta. Denna märkvärdiga reaktion är det förnämsta hindret, som mött den storartade plan, af hvilken man i England för ett par år sedan lofvade sig så mycket godt, den nämligen, att, förvaradt i is, öfverföra fåroch oxkött från Australien till moderlandet. Man försökte det, varan anlände i friskt tillstånd och i stor ymnighet, den såldes till billigaste pris, men köparne hade knappt fått den inom sin dörr, förrän den var skämd. Ensamt i London åtgår omkring 30,000 tons norsk is årligen. Och likväl är Fondons isförbrukning föga betydlig i jemförelse med t. ex Bostons i Amerika. Der är ,the ice-bowl aldrig från bordet. Amerikanären brukar iskylda årycker påde vinter och sommar. Is nyttjas numera icke blott till drycker och mat. Dess användning har börjat ingå i en mängd vetenskapliga, ekongmiska och tekniska förrättningar. Under . de heta sommarmånaderna förlidet år skulle handeln med saltsjöfisk i London varit omöjlig, om icke isen hegagnats för dess bevarande. Nu börja äfven slagtare och sogelhandlare följa fiskhandlarnes föredöHs. De etorg. bryggerierna i England använda is i dfantlig mängd, för ätt alkyla vörten, Denna afkylningsprocess, som förut A -Ua I ar ni hlatt nådral! erloradraue CM U.—,——.—— — — —0.— timmar. Naturforskarne hafva med isens tillbjelp lyckats öfrerföra laxrom till Van Diemensländ, hvars vattendrag nu öfverflöda at brittisk fisk. I sjukhusen användes is vid alla svårare amputationer. Ensamt S:t Thomas sjukhus-i London förbrukar 3,000 tons is årligen. N TIill slut må vi nämna, att nedläggandet af den fransk-atlantiska kabeln skulle varit en ren omöjlighet utan is, sedan det blef beslutadt, att företaget skulle utföras under sommarmånaderna, då man har minst att pefara af stormar. Kabelns guttaperkaöfverdrag skulle nämligen ha skadats af hettan, om den icke hade parit förvarad i ofantliga isreservoirer. Tack vare dem höll gig kaheln hård som en jernstång, oph dess öfverdrag led ej det rihgaste af den fruktansvärda friktion, som måste uppstå vid dess gång genom vindspelen ned i ett djup af tusentals famnar.