Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1869, sida 3

Ett och annat. Katten och politiken. — Värme och is. Frankrike är kattornas förlofvade land. I Paris finnes knappt ett hushåll, som icke har en katt. Han är ett slags husgud eller tomte, som icke ens den fattige arbetaren vill undvara. Hitintills har Mimi endast varit ett familjeväsen; men nu har han tillika blifvit en politisk personlighet. Denna förändring daterar sig från de sednaste valen. I Paris andra valkrets stod hr Thiers, den ryktbare statsmannen och historieskrifvaren, såsom republikanernas kandidat mot hr Devinck, chokoladhandlaren, som var de kejserliges. En del af våra läsare känner måhända icke hr Devinck. Vi vilja då berätta en liten anekdot. En förnäm engelsman befann sig för ett år sedan i en Parisersalong, der samtliga herrarna, med undantag af tvenne, voro dekorerade. Han blef naturligtvis nyfiken att erfara, hvilka de män voro, som så afstucko mot hopen. De buro verldsbekanta och, hvad som betyder mer, de buro vördade namn, begge två; den ene var Berryer, den andre grefve de Montalembert. , Men hvem är då, frågade vår engelsman, , dender herra, hvars bröst är alldeles betäckt af band och ordnar? Svaret blef: ,det är hr Devinck, chokoladhandlaren. — Vi hafva hatt nöjet att se hr Wy-Bromander i högtidsskrud. Han liknade en konstellation. Hans frack glittrade och strålade af ordnar och medaljer. Det var imposant; men det lär vara ingenting mot hr Devinck. Utländska hot hafva täflat med det franska i att erkänna hans förtjenster, ej blott som chokoladfabrikant, utan ock som 10jal parisare, uppriktigt tillgifven dynastien och den personliga regeringen. Han står inför de öfriga parisarne som ett lysande exempel på den ära en god sinnesstämning skördar. Det oaktadt fick han vid valen endast ett par tusen röster, då hr Thiers, om vi minnas rätt, fick öfver trettio tusen. Och nu äro vi tillbaka vid vår utgångspunkt: kattorna. I Paris andra valdistrikt finnes en restauratör, som hade röstat på hr Devinck. I harmen öfver sin kandidats nederlag kallade han sin katt Thiers. Dermed var kattens brukbarhet som partivapen och hans hitintills förbisedda politiska betydelse bragt till erkännande. Men midtemot denne restauratör bor en annan, som är republikan. Han hade, naturligtvis äfven han, en katt, och det följer af sig sjelft, att denne fick bära det i riddarematriklarne så framstående namnet Devinck. Detta var mer än den kejserlige resteuratörn kunde med lugn fördraga. Han skaffade sig en andre katt och dubbade honom triumferande till Rochefort. Underrättelsen härom bars genast tvärsöfver gatan. Den republikanske restauratörn, som hitintills varit förnöjd med en Måns, insåg nu nödvändigheten att ega minst två. Nykomlingen, ett mönster af smidighet, benämndes Rouher och lystrade straxt till sitt namn. Devinck och han tycktes vara geiala hekanta. Man såg dem vid deras första möte stryka sig vänligt mot hvarandra, och redan följände dåg .spunno de förtroligt tillhopa i en föndternisch. Emellertid gaf den kejserlige värdshuseärden ingalandg sin sak förlorad. Han skaffade sig ytterligare katt efter katt; hans motståndare följde honom härutinnan med jemna steg, och nu lära de hysa hvardera ett dussin med namnen Bancel, Jules Favre, Ollivier, Pelletan, Jerome David, Gamhetta, Cassagnac, Forcade o. s. v. Utöfver dussinet synas de likväl icke vilja gå; att uppoffra sig för idger är stort, men uppoffringsförmågan har sina gränsor — de begge motståndarne hafva slutit vapenhvila, Men bruket har utbredt sig öfver den stora staden. Man ser en Pelletan trån taket af ett högt hus söka vidsträckta utsigter öfver verlden; man ser en Rouher skickligt klättra på balkonger och takrännor; man ser i källargluggen en Cassagnac fundera öfver säkerheten af samhällsbyggnadens grundvalar Ålla trifyas de förträffligt i den nu rådande starka värmen. Icke så deras namäar och desses ,,chers clecteurs. De svettas fruktansvärdt, Rötmånaden har hemsökt Paris med en nästan tropisk hetta. I Marseille är den fullt indisk. Tidningarne derifrån berätta, alt gatorna vid middagstiden äro alldeles solkfomma, Men i sjelfva Indien läg den vara mer ln indisk, Menniskorna svupa för solstyguct, såsom träffade af åskan; bantågen, så skrifva korrespondenter från Calcutta, medföra likkistor för passagerare, som dö under resan. Solen bar i