Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1869, sida 3

rubel. Han var dock ingenting annat än en simpel ,,muschik och mjolhandlare från Nedre Novgorod, hvilken för tillfället varit på geschäft i P. tersburg och der sålt några tusen mattor mjöl Mannen var öfver millionär. Dylika händelser, son den här ofvan omtalade, äro alldeles icke sällsynte i Petersburg och Moskwa. Ovanlig blomma. I , Öresunds-Posten föl i Lördags läses: Vissa blommor slå, som mar vet, ut endast i mörkret, men utveckla då en så mycket större fägring, för att efter några timmar vissna och dö. En sådan är en cactusart vic namn Cereus grandiflorus, som man högst sällar får se i blomma. Ett exemplar af denna vext som eges af handelsträdgårdsmästaren Jensen, slog i Thorsdags afton ut. Straxt efter solnedgånger begynte blomkronans hölje, ljusgula spetsiga blad att utbreda sig, och vid 11-tiden hade hela blomman slagit ut, den renaste hvita blomkalk med gula ståndare och pistill samt med en fin, ljus grönska i botten. Rätt många åskådare, som samlats för att se metamorfosen, kunde ej annat är med beundran betrakta det vackra naturbarnet som endast några timmar skulle fröjda åskådarens öga. Telegraftrådarnes sång. Såsom orsak till de ljud, man hör från fritt hängande telegraftrådar, bar man hittills ansett vinden, som direkt försätter trådarne i svängning och ur dem lockar toner, liksom ur eolsharpans strängar. I sednare häftet af tysk-österrikiska telegrafföreningens tidskrift visar dock banmästaren Bug att denna förklaring icke är riktig, i det han anför följande: Den som någonsin flitigt iakttagit ledningsträdarne och deras sång, måste ha funnit att den sednare låter förnimma sig, äfven då fullkomlig vindstilla är rådande; han måste hafva sett, att trådarne lugna vintermorgnar, betäckta med fingerstjock rimfrost, utföra sina lifliga svängningar, äfven då icke ringaste luftdrag förefinnes; de förut antagna orsakerna till fenomenet måste således icke vara de rätta. Jag har sedan 18 år tillbaka iakttagit trådarne och deras sång, och de hittills antagna orsakerna synas mig oförenbara med en sådan mängd motsägande företeelser, att jag beslöt att närmare efterforska den egentliga orsaken. Såsom resultat af sin forskning angifver hr Bug, att orsaken till trådarnes svängningar och sång icke är vinden, utan vexlingar i temperaturen. Sången uppträder isynnerhet vid köld, som verkar en förkortning af tråden, hvilken fortplantar sig öfver möjligast stor träcka af densamma och på fästunkterna framkallar en gnidning, hvarigenom åter ljudet i trådarne och stolparne framkallas. Härmed stämmer äfven det faktum öfverens, att stolpar med en eller få trådar ljuda mycket högre, än de som äro belastade med många trådar, derföre att de sednare genom gnidningen mindre lätt försättas i svängning. Ur Pariserlifvet. Grefve Chateauvillard såg en qväll på trappan till balsalongen, som han just lemnat, en dam, hvars spetssläp blifvit lösslitet af någon drummel. , Tillåter ni mig, madame, att erbjuda er en knappnål, frågade grefven. — En sådan skulle komma mig väl till pass, men ni har förmodligen icke ett nälbref i fickan. — , Det har jag väl ej, men en knappnål, som står till er jenst. Grefven tog en praktfull briljantnål ur halsduken och räckte den åt fruntimret. ,,En vanig knappnål skulle jag omottaga, en sådan icke, svarade hon. — ,,Det är då diamanten som genear er? Välan, här har ni en slät nål, sade grefren, bröt bort diamantknoppen och kastade ut len genom ett fönster på vestibulen, hvarpå han ippfästade fruntimrets släp med nålen. — Helt och hållet ancien rägime! i