Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1869, sida 2

1 ÖDmrtosUumungen— Valmöte i de la Croix salong. I D. N:r af Tisdagsmorgonen lemnas efterföljande dramatiska skildring af detta möte: Ledamöter af riksdagens första kammare och af den kommunala representationen hade, som bekant, till i går eftermiddag kl. 5 utlyst ett förberedande valmöte i ofvannämnde lokal. De hade vidtagit den ovanliga åtgärden att fordra en inträdesafgift af 25 öre till betäckande af annonsoch lokalkostnader. Detta hindrade icke att 1,000 personer infunno sig. Många af dem voro der redan före kl. 5. Grosshandlaren F. Schartau öppnade mötet och uppmanade deltagarne deri att med fördragsamhet och aktning bemöta hvarandras olika meningar. Hr Schartau blef utsedd till mötets ordförande. Han föreslog att omröstning öfver kandidater icke måtte anställas, dels i anseende till de lokala svårigheterna och dels emedan man ej kunde utröna om alla närvarande voro valberättigade. Förslaget antogs. Ordföranden tillkännagaf derefter att inbjudarne till mötet uppgjort en förslagslista, upptagande namnen Adlersperre, körsnären Bergström, Dufva, Fock, Gripenstedt, Hierta, Kinmanson, Lindhagen, C. F. Lundström, Leffler, W. Lindberg, Sjöberg och Svanberg. Han erinrade vidare att bland stadsfullmäktige uppsatts en annan lista, som skiljde sig från inbjudarnes endast i afseende på namnet Svanberg. Kammarrådet Charpentier fyllde på denna lista hr Svanbergs plats. Men hr Charpentier vill icke bli riksdagsman, upplyste ordförandeu; han har giltiga skäl för att undanbedja sig det, ehuru de icke äro at beskaffenhet att nu böra nämnas. Härmed lät församlingen sig nöja; man talade icke mer om hr Charpentier. På estraden, bredvid ordföranden, uppsteg prot. Malmsten, Han beklagade att magistraten utsatt valet så tidigt. ,,År borgmästaren Eklund här?fortsatte han, kastande fåfängt en spejande blick öfver saiongen. ,Jag har hört att magistraten anför till stöd för sin åtgärd grundlagens bokstaf, som tillstädjer den... det är ett svagt skäl. — Starkt bifall följde på hr Malmstens anförande. Hr Leufstedt (folktalaren) efterträdde professorn, Han talade så som man kan vänta af en demokrat, Upplysning, frihet och välstånd, är målet, hvartill man bör sträfva, Undervisningen är så ordnad, att folkets barn danas till undersåter, icke till medborgare, sade han nu likasom vid Ålsten; och af det öfriga han yttrade må anmärkas: det är klent stäldt med friheten i landet, då en stor del af dess inbyggare befinna sig utestängda från allt deltagande i lagstiftningen; tulloch banklagstiftningen ogillade han också; de enskilda bankerna ära fördömliga, ty de bedrifva ,,ett procenteri i stortf; hofoch siatslyxen medtager våra tillgångar; skatternas orättvisa fördelning gör det svårt för oss att förtjena vårt dagliga bröd; de tärande klasserna. förbruka alltför mycket, hvadan administrationen måste förenklas. Öch hjelpen för allt det onda kan man vänta blott af representationen; derför bör man laga att man väljer män, gom icke blott föra de välberättigådes talan, utan äfven de mångas, som så länge utan att knota nöjt sig med att vara orepresenterade. Bland det sista talaren yttrade var detta: de unga böra uppfostras med hänsyn till att de en gång kunna bli riksdagsmän, och om landet beredes välstånd, skall det hafva intresse af att försvara sig. Ir Schartau erinrade att här icke hörde till dagordningen att föredraga tecretiska satser; äfven om det RKegde dill allas belätenet atm att frågan som föröläge vore att granska riksdagskandidater för Stockholm. Han föreslog derför att man endast skulle yttra sig öfver sådane — ett förslag, mot hvilket ingen hade något att invända. SA Rubenson — upp den i sammanjemkningskamitfenuppgjorda, uti värt gårdagsnummer er perala stan an Vi Ars3 YID:r Sohlman föreslög rektor Staaff och häraqshölding A. Carlfl kioE Stacf och härads: Ni Härester föregiogas namnen på motesinbjudarnes ista Herr Adlereparre godkändes genom ett enhälligt ja. Når hr Bergströms namn uppropades, hördes blandade ja och nej. Bankdirektären A tog hr B. i försvar; prisade hans nit i kommunalå värf, hans redbarhet och hans industriella verksamhet. Ordföranden förklarade meningarne angående hr B. ,,delade. Angående hr Dufva svarades ja och nej. Ordföranden uppfattade meningarne som delade, men serdeles till fördel för kandidaten. Friherre Kock. da och nej. Ordr. ansåg meningarne delade, dock till förmån för friherre Fock. Friherre Gripenstedt. Meningarne ansågos delade. Herr Hierta. Nästan enhälligt je. Qrdf. förklarade sig ha funnit flertalet ovilkörligt för kandidaten. Herr Kinmanssn. Ja och nej. Ordf. ansåg flertalet röster ha varit jakande. (Härtill ropades starkt nej.) toböere Herr Einahagen. Nagra ja, starka nej. Ordf. ansåg röstningen ha utfallit mindre fördelaktigt för honom än för andra. När hr Leffler kom i fråga, blef på samma gång, d af en obefogad sammanblandning at srdk, p hr Staaf föremål för diskussion. Hr Staaff ädåe upp och förklarade ätt han gernå skulle ha mottagit kandidaturen, men han ville icke ställa i vägen för hr Leffler, Fabrikör Friestedi kände sig uppmanad komma någon af dessa kandidater ill hjelp, men lyckades icke göra klart hettan lera, Hofrättsfiskalen Lindbohm erinrade, att båda tcandidaterna egde ett stort mått af intelligeng det sehois menade han, aft städerna sätta något af len sorten gent emot landtmännens anspråk, och lå fråga ej är om att Stockholm skall tillsätta epresentanter af alla fack, utan blott represenanter i allmänhet, så skadar det ju icke att man