Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1869, sida 1

småskrattar han. — Skandal, idel skandal, på min ära! — Naturligtvis! Fortsätt! — Godt, om ni vill vara så elak! — men, låt mig se! — först och främst ha vi madame Rodier, (denna gamla dames uppfinningsförmåga är verkligen underbar!) hon säger, att han är en förklädd jesuit. — Beundransvärdt! hvad sedan? — Sedan ha vi mademoiselle Boulanger. Hon vill hafva det derhän, att han varit aktör. Lecroix svär på, att han icke är någon fransman, utan tror att han är af spanskt eller ereolskt blod. Deligny förklarar, att han lefver som om han hade yratio i stället för fyra tusen francs inkomst. Så finnas der en mängd unga damer, som i honom endast kunna se en romanhjelte. Han är en nödställd adelsman — han är besviken i kärlek — han är en landsflykting — han är kanske en af hjeltarne i sista italienska revolutionen. Madame skrattar högt — hela saken är så orimligt osann. D:r Grandet hostar hemlighetsfullt. — Det är en besynnerlig omständighet, som jag anmärkt, säger han, aftagande sin hatt, liksom för att svalka sig, men hållande den för ansigtec för att stänga in ljudet. — Hvad är det? utropade madame lifligt. — Ni lofvar att icke omtala det? — Toi dikonneur! — Svär ni det vid edra förfäders ben? — Högtidligt, svarar madame med låtsadt allvar. — Nåväl då, har ni icke märkt, att mr Hamel . . . — Tveka icke! Att mr IIamel ..