Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1869, sida 1

handlar henne som om hon vore ett litet barn. — Men han älskar henne! — Utan att veta hur han skall vinna henne! IIvad nu mr Hamel angår ... — Ja, hvad har ni att säga mot mr Hamel? Han är säkert artig och glad och liflig nog? En ung man ännu, oaktadt sina silfverlockar! Jag tvekar. Jag vet knappast hvad jag skall svara. — Mr Hamel är mycket intagande, säger jag slutligen; — men — men det käns som om han ej vore att lita på. Madame Vaudon kastar en genomträngande blick på mig och höjer på axlarne å la Frangaise. — Det är sannt, säger hon, — att vi ej veta någonting om honom. Hans antecedentia äro en djup hemlighet. — Men hvarifrån kom han? Hur erhöll han detta förordnande? — Genom en af våra stora egendomsherrar här i Cöte dOr, som träffade honom någonstädes utomlands — der han reste, tror jag, med en rik Ånglo-indisk elev. Vår vän blef förtjust i honom, brefvexlade med honom mer än halftannat år derefter och skaffade honom denna anställning, Detta är allt hvad man vet; men det går oändliga rykten om honom, alla ganska löjliga. Här vinkar hon åt d:r Grandet. — Käre vän, säger hon skrattande, — berätta för miss Wylde de narraktiga saker, som sägas i Chålons om mr Hamel! Den lille doktorn skakar på hufvudet, gnuggar händerna och ser mycket listig ut, — Skandal, min bästa madame Vaudon,