Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1869, sida 1

och gästens namn inskrifves bland gästfrihetens arkiver. M. Charles bugade sig åter, och madame, för hvilken detta sednare argument syntes helt klart och afgörande, nickade och sade: — Ja visst, ja visst! Det är just rätta sättet. Det ställer allt till rätta. Men det tycktes också neden tråkig afton följde alla, och onkel Alexande Klockan 10 kom des. Se nem, och kaffet servera-u ödet ville det, var han också ad sämre lynne än vanligt och kastade sig i en ländstol, utan att säga ett ord till någon. Monsieur, som alltid drog sig tillbaka tidigt, önskade oss derpå godnatt; och straxt derefter steg kusin Charles upp för att gå. — Rid sakta och akta dig, pojke, muttrade onkel Alexander. — Vägarna äro dåliga och svart är det som fan! — Jag skulle tro, att månen är uppe vid den här tiden, sir, sade kusin Charles och gick bort till fönstret. — I hvilket fall som helst, är jag van att rida i mörkret. Han drog gardinen åt sidan och såg suppåt himlen. I det han gjorde det, blef en bok, som legat i fönsternischen, intrasslad i de tunga vecken och föll uppslagen till hans fötter. — En mörk afton i sanning, sade han, — och .... Ilan höll upp, med boken i sin hand. ela hans utseende förändrades. r detta den bok du höll på att ; läsa, Marguerite? frågade han strängt. , Hon rodnade, men svarade icke. Han slog med handen på det uppslagna bladet och upprepade frågan.