— Är dett öll — 7 äsa? ofta den bok du höll på att Hon mumlade ett mo-. — Och hur m -sviligt jakande. — Jag C uret deraf har du läst? — jJag har nyss börjat den. rack vare lyckan! Och kusin Charles började långsamt rifva sönder den blad för blad. Marguerite uppgaf ett rop af förskräckelse. — O, hvad har du gjort? utropade hon. — Det är mr Hamels. Han drog sig tillbaka, liksom om han fått ett slag, och de sönderrifna bladen föllo till goltvet. — Mr Hamels! upprepade han med låg röst. — mr Hamels! Marguerite darrade. Tårar framträngde i hennes ögon, men stoltheten höll dem tillbaka. — Nå nå, hvad står på? inföll onkel Alexander. — Hvad står det i boken, hä? Hvad står det i boken? — Allting minst passande för en ung flicka att läsa, svarade kusin Charles. — Lögner, intriger, falska åsigter om litvet. llarguerite rusade upp, rodnande och passionerad. . — Jag tror det icke! utropade hon häftigt. — Jag tror det icke! Mr Hamel skulle icke lånat mig en dålig bok! Ingen af de andra voro dåliga! Kusin Charles vände ett blekt ansigte och ett forskande öga mot henne. — Således har det funnits andra? sade han lugnt. — Jay andra — utmärkta böcker. Han lånade mig dem, och jag läste dem. Jag har rättighet att läsa hvad jag behagar — Säg snarare, hvad denne nye råd