Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1869, sida 2

och Gellivara socknar, för att derigenom förekomma afvittringen och erhålla nya skattefria skogar. Hermelins ,,Mineralhistoria öfver Lappmarken och Vesterbottentryckt 1804, visar att sjelfva Gellivara malmberg innefattar två frälsehemman, noggrannt omfattande nästan ensamt sjelfva malmberget. Sedermera hatva åt andra stora områden förlänats säterioch frälsefriheter, allt för att uppehålla grufoch bruksdriften, så att bolaget, efter sammanräkning af de i annonsen (till auktionen d. 17 Juli d. å.) specificerade egendomarne, innehar, såsom redan förut är omtaladt, 7191, ,, mantal säteri, 8751., mantal, utom 72513. mantal skatte jemte frälseräntor och skatterättigheter till andra hemman, de outtömliga grufvorna, fyra bruk, tre masugnar och 91 sågverk, stockoch kolfångstskogar, jemte flera andra lägenheter och inrättningar. Skogar till hemmanen anslogos till det högre belopp, som i afvittringsstadgan för Lule lappmark är bestämdt, och på ytterligare tillökningsskogar har man ej sedermera varit njugg. Staten afhände sig icke allenast, genom förlänande af säterioch frälsefriheter, skatten af de hemman, som erhöllo sådan natur, utan tiondetackjern från hususnarne efterskänktes, och endast en obetydlig hammarskatt på bruken bestämdes. Dessa förmåner hafva dock ej haft åsyftad verkan. Grufdriften har stundom legat nere, eljest varit ganska obetydlig. Skogsafverkningen har med så mycket större ifver bedrifvits. . Väktaren anför vidare: uIIxvad sjelfva Gellivara malmfält beträflar, så är det ganska tvifvelaktigt, om ens detta kan anses såsom bolagets verkliga egendom. Gränserna för de begge frälsehemmanen äro icke bestämda, lika litet som för flera andra hemman i Lappmarken; de befinnas ännu eller befunnos åtminstone ännu för ej särdeles längesedan i ödesmål, hvarigenom den medgifna frälserätten är förverkad. Bolaget har 172 eller kanske ännu flera inmutningar i malmberget, men bolaget har icke fullgjort sina förbindelser enligt grufvestadgan att å hvarje särskildt malmfält årligen verkställa föreskrifna brytningar. Dessa malmfält torde således ovedersägligt få anses såsom förverkade och böra äterfalla till kronan. Med föga eller ingen bättre rätt eger bolaget större delen af sina öfriga hemman, anslagna af kronomarker till bruksoch grufvedriftens befrämjande, likasom dem tillhöriga skogar. När vilkoren för innehafvanderätten ej uppfyllts eller uppfyllas, återgå äfven de till kronan. Några sednare medgifvanden af kronan, som befriat innehafvarne från deras förpligtelser, lära ej kunna uppvisas. . Etter det dessa uppgifter förekommit hade till Dagl. Alleh:a ingått förfrågningar, buruvida icke, sedan bolaget låtit sin rätt till grufvorna förfalla, desamma blifvit af enskild person, för dennes enskilda räkning, inmutade och således icke utgöra föremål för försäljning vid den utsatta auktionen, utan från den stora Gellivaraegendomen för framtiden äro en helt och hållet skiljd possession. Allt detta är något ganska besynnerligt, hvilket väl borde blifva fullständigt utredt. Samtidigt härmed erfar man att Lule häradsrätt tilldömt hr Victor Kjellberg en ersättning af bolaget på 50,000 e2, eller 900,000 rdr. Vidare har svenska staten en fordran på samma bolag af öfver en half million rdr, hvilken summa bolaget erhöll till understöd för Lule elfs kanalisering, med skyldighet att återgälda detsamma, derest icke kanalen och Jernvägen till Gellivara voro färdiga inom en viss tid, som nu är eller snart blir tilländalupen. . När så förut betydliga summor gått för bolaget förlorade, t. ex. i den famösa bortauktioneringen af dess räls, så inses lätt, att bolaget gjort oerhörda förluster, en sak, så mycket bedröfligare, som det är en samling af mycket aktningsvärda män i England, som deri ingått. De verkliga anledningarne till dessa missöden lära väl ännu vara föga bekanta, men efter hvad man tror sig veta, har en väsentlig orsak till sakens olyckliga gång berott derpå, att det aktiekapital, hvarpå bolaget var grundadt, icke utgått, oaktadt det var fullt tecknadt, om ej öfvertecknadt. Från England uppgifves i detta fall, att detta berott derpå, att en eller två af de svenskar, som voro mest intresserade i affären, tecknat på spekulation ett större belopp aktier än de kunde sedermera inbetala, hvaraf, då aktierna derefter ej voro säljbara, en brist uppkom, som vållat bolagets penningeförlägenhet och åstadkommit bland annat de ruinösa lånetransaktioner, hvaraf förpantningen af rälerna var en. Häraf följde ytterligare arbetenas inställande, grufvornas förnyade inmutande för enskild mans räkning m. m. Att den olyckliga affären verkat menligt för förtroendet i England till större företag i Sverige, ligger i sakens natur. Staden och Länet. Landshöfdingen grefve Ehrensvärd återvände i går afton från Stockholm och afreser i morgon afton till Skåne. — Tjenstledighet. Göta hofrätt har