de kongl. damerna bar drottningen af Danmark en drägt af gult siden, drottning Lovisa hvitt siden med tunique at silfverskir, besatt med juveler och blomguirlander, samt på hufvudet blommor och juveler. Öfver axeln bar H. M:t ett blått ordensband. Kronprinsessan Lovisa hade hvit klädning med derpå tästade flera, nedifrån och uppåt gående, rader af skära törnrosor, påt hufvudet blommor och juveler. Hertiginnans af ÖstergötJand drägt var af rosafärgadt moire med hvit florstunique, uppfästad med buketter af blekröda törnrosor. H. K. H. bar en halsprydnad af stona smaragder och bade på hufvudet ett diadem aaf briljanter samt en kort hvit slöja och blommor-. Hertiginnan af Dalarne var klädd i hvitt medl guldspetsar, och prinsessan Thyra i skärt. För öfrigt var mängden af dyrbara och smakfulla toaletter så stor, att vi icke våga inlåta oss på någon detaljerad beskrifning, hvilken måhända skulle bli något tröttande. På ädla stenar var icke heller någon brist. I en engelsk ladys hufvud observerades särskildt en mängd briljanter af sällsynt storlek och skönhet. Skönare än några briljanter voro dock de många blixtrande ögonpar och de af ungdomlig fägring strålande tärnor, som utgjorde balens prydnad. Efter polonasen följde en vals, hvilken öppnades af konung Carl med drottningen af Danmark, derpå en francaise och så med stigande liflighet polka, francaise, vals i flera repriser och med korta mellanrum. Oaktadt en mängd icke dansande herrar ,klädde väggarne och i flerdubbla rader omslöto de dansande, bade dessa dock iden rymliga salen godt svängrum, och trängseln var på långt när icke så stor, som den vid dylika tillfällen plägar vara. Mellan danserna gjordes besök vid buffeten och söktes svalka i den stora och luftiga, mattbelagda öfra förstugan, hvarifrån man njöt anblicken af den ståtliga parken med dess lummiga allöer, grönskande gräsmattor, spelande fontäner och hvimlande menniskomassor, samt lyssnade till tonerna från Svea gardets musikkår, hvilken på denna sida af slottet hela attonen utförde musik i fria luften. Värdskapet utötvades å enkedrottningens vägnar af prins Oskar och hans gemål, som flera gånger gjorde rond kring gemaken och med utsökt artighet helsade de talrika gästerna. Om det inre af slottet var lysande, så kan detta med fullt ut lika mycket skäl sägas om dess yttre omgifningar. Omkring kl. half 11 började otaliga lampor och marechaller att tändas i den vidsträckta arken och dit lydande avenyer. Vid 11-tiden ade man från slottets mot parken vettande fönster en bländande anblick. Terrasserna och gräsmattornas konturer voro utmärkta med täta rader flammande pots-a-feu. Utefter allöerna löpte rader af marechaller, hvilkas fladdrande sken kastade ett magiskt sken öfver de lummiga löfmassorna. På andra sidan den stora fontänen, parallelt med slottet, skimrade en tredubbel guirland af ljus och längst bort i fonden, aftecknande sig mot den molnhöljda himmelen, syntes ett kolossalt flammande FL krönt med kungl. krona. Åt sjösidan var illuminationen äfven särdeles vacker, hufvudsakligen genom de hundratals marechallernas återspeglande i vattnet. På andra sidan om fjärden, på Kersön, och på skogens mörka bakgrund började småningom framträda ett af hundratals kulörta lampor bildadt tempel, och utefter hela den långa avenyen från slottet öfver Drottningholms och Nockeby broar ända upp till öfversta krönet af backen bortom sistnämnda bro löpte dubbla. ljuslinier, hvilka slutligen perspektiviskt sammansmälte med hvarandra. Hela denna illumination var verkligen storartadt vacker, och med staffaget af den böljande folkmassan, det oupphörliga kommandet och gåendet af fartyg och båtar, var taflan af en utomordentlig effekt. Inne i slottets salar fortgick dansen alltjemnt. De båda konungarne äfvensom drottning Lovisa och de yngre medlemmarna af den kongl. familjen deltogo deruti med lNiflighet, och äfven den lille prins Waldemar syntes finna mycket nöje af att föra sin dam i frangaiserna. Kl. half 12 serverades en splendid soupår vid flera tafflar och omkring kl. I anträddes återfärden till staden.